I dagarna släpptes deklarationen för alla svenskar och blev tillgänglig via Skatteverkets hemsida. Den åtråvärda återbäringen som många skyndade sig att kolla upp riskerar dock att bli allt mindre i takt med att regeringen fortsätter att annonsera skattehöjningar. Ungefär samtidigt kunde nämligen Vänsterpartiet fira en ytterligare sänkt gräns för statlig inkomstskatt.
När man läser sitt skattebesked är det en del av informationen som saknas, den om vart våra pengar går. Om nu staten hämtar in 100 miljoner mer från medborgarnas löner, hur används dessa? Vart pengarna tar vägen är en minst lika relevant fråga som hur mycket skatt vi betalar. Tyvärr är det fortfarande några områden i stadsbudgeten som är ovärdiga prioriteringar för våra surt förvärvade tillgångar.
Den nystartade mediekanalen Smedjan, i regi av tankesmedjan Timbro, har i veckan publicerat en stor granskning av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och de bidrag denna myndighet betalar ut till organisationer och föreningar. Granskningen är gjord av Sofie Löwenmark och visar mycket förtjänstfullt på hur myndigheten stöttar allt från det onödiga – som tonåringars umgänge i betalade fritidsgårdar – till det rent farliga – som extremistorganisationers verksamhet. En polsk nationalistisk organisation spred rasism och hade medlemmar som kopplats till förberedelse av våldsdåd mot bland annat flyktningförläggningar. Muslimska organisationer har fått bidrag för att bjuda in talare som vill döda homosexuella och sagt att kvinnor som ”går omkring halvnakna” är ”mindre värda”.
MUCF är inte vår största myndighet, de delar ut runt 13 miljoner per år. Man kan fråga sig om vi verkligen ska ägna tid åt att granska och fördöma en så jämförelsevis liten utgiftspost. I bland är det dock inte den enskilda summan som är det viktiga utan principen. För att den svenska välfärden ska fungera behöver så många medborgare som möjligt jobba långa timmar och betala en stor del av sin inkomst i skatt. Det är en stor uppoffring som många av oss gör för att veta att vi och våra nära och kära har tillgång till en välfärdsstat när vi behöver den. Att det då går pengar, om än bara tiotals miljoner, till att stötta och legitimera organisationer som sprider hat mot våra egna hårt arbetande medborgare, är oerhört stötande. Den unga kvinnan som tar städjobb på helgerna för att kunna skapa sig friheten att leva sitt liv som hon själv vill ska inte behöva betala en enda krona till någon föreläsare som står på en scen kallar henne mindre värd.
Inte en skattekrona ska gå till hatorganisationer, även om det inte är en stor del av budgeten del gäller.
Hanna Marie Björklund