I den sista skälvande veckan före jul kom så ett besked från EU angående Sveriges datalagring. Det var ett skeptiskt och kritiskt uttalande som slår fast att Sverige inte kan tvinga företag som är tele- och internetleverantörer att masslagra data om vad deras kunder gör på nätet utan prövning, utan att grova brott misstänks och utan beslut av domstol att uppgifterna ska lämnas ut. Det är en pik mot den svenska regeringen som försvarat lagen och satt press på företagen för att tvinga dem att lagra data.
Beskedet handlar alltså om att svensk kammarrätt har begärt hjälp från EU med att tolka den EU-lagstiftning som reglerar övervakning. Den svenska lagen har fått kritik och ska prövas av svensk domstol, som då vänt sig till EU för att få ett förtydligande på vad de tycker om vår lag. Det som EU-domstolen nu har publicerat är inte bindande för svensk domstol utan det ska snarare vara ett stöddokument för kammarrättens egen bedömning. Ytterst är det upp till svensk domstol att tolka svensk lag. Ansvarige ministern Anders Ygeman (S) tar fasta på detta och uttalade sig på onsdagen att han hoppas att den svenska tolkningen ska kunna både överensstämma med EU:s lagstiftning, och fortsätta säkra att datalagringen får ske.
Det finns absolut försvårande aspekter med diskussionen. EU-rätten har tidigare haft något märkliga tolkningar av vad en "mänsklig rättighet" egentligen innebär och det är ett begrepp som måste användas med största försiktighet. Man bör även vara kritisk till EU:s befogenhet att gå in och styra enskilda staters lagstiftning, vi måste ju fortfarande vara fria att stifta våra egna lagar. Även grundfrågan är komplicerad. Ska övervakning tillåtas för att enklare utreda och ytterst förhoppningsvis förhindra grov brottslighet? Vår säkerhet är ändå en mycket viktig fråga i en tid av oförutsägbart våld och terrorism. Allt detta till trots är det en varningssignal att EU markerar mot vårt slentrianmässiga lagrande av information.
I ett digitalt tidevarv kan det tyckas självklart för vissa att vi får en ignorant inställning till allvaret i övervakning och lagring som något rutinmässigt, ett avsteg från en annars viktig rättsprincip som säger att sådana metoder ska sättas in först då brott faktiskt misstänks. Inte hade vi tyckt det känns rimligt om staten spelade in alla telefonsamtal och sparade kopior av alla våra brev utan att vi ens anklagats för något? Rimligtvis borde vi då inte heller vara bekväma med att vår datatrafik rutinmässigt lagras utan domstolsbeslut.
Ygeman säger till Ekot att han hoppas att "leverantörerna ska leva upp till utfästelsen" att de vill "vara en del i brottsbekämpningen". Det är ett subtilt hot till privata företag att ställa upp på rutiner som alltså kanske inte ens är förenliga med lagen. Då är det viktigt att de företag som inte vill göra detta ska ha rätt att säga nej utan att staten kommer springande och försöker tvinga dem. Samt förstås att vi medborgare fritt ska kunna välja att vara kunder hos dessa företag för att skydda vårt privatliv.
Hanna Marie Björklund