Det har blivit något av en tradition att kadetterna vid Militärhögskolans officersutbildning gör sin slutövning i trakterna av Nyköping och Oxelösund. Så också i år. Vi har vant oss vid att att helikoptrar sveper fram över kust och stad samt att det då och då dyker upp uniformerad militär i vår närhet. Eftersom vi fortfarande lever i en utandning efter det kalla krigets slut är det lätt att glömma att det här är övningar inför ett möjligt allvar.
Våra trakter är strategiskt intressant mark. Det påminner oss inte minst Femörefortet oss om. Djuphamnen i Oxelösund och inloppet till Bråviken förskansades rejält under det kalla kriget. Det nutida museifortet märkte förra sommaren av kraftigt ökande besökstal. Det är nog ingen slump. I oroliga tider är det nyttigt och informativt att titta på sådant som förr gav oss försvarsförmåga.
Drömmarna om en allt mer liberal värld i fred, som fick liv under 1990-talet, har tyvärr ersatts av nya hotbilder. De auktoritära, anti-demokratiska och totalitära krafterna i vår omvärld visade sig inte ha för avsikt att frivilligt följa med kommunismens flaggskepp Sovjetunionen in i historiens mörka arkiv.
Sverige behöver ett mer funktionellt och starkare försvar än vad som är fallet i dag – oavsett hur vi ställer oss till ett Natomedlemskap. Försvaret bör bygga på frivillighetens grund. Det kräver resurser nog att både uppdatera materiel och ha rimliga möjligheter att öva. De som ställer sin kompetens till förfogande måste få bättre ersättning och förmåner. Men den blocköverskridande överenskommelsen i riksdagen är inte tillräcklig.
Nog finns där röster som hävdar att all personalbrist kan lösas med återinförd värnplikt. Men tvångslösningar är inte nödvändigtvis bra lösningar. Motiverad och intresserad personal är alltid bättre än oengagerad. I stället gäller det att se vilka drivkrafter som behövs för att övertyga fler om att en modern militärutbildning är bra inte bara för Sverige utan också för individen.
Regeringen har tillsatt en utredning som ser över Försvarsmaktens personalförsörjning, vilket onekligen är angeläget. Nyligen visade en rapport som Kristdemokraterna hade låtit beställa från riksdagens utredningstjänst, att rekryteringen av deltidsanställda soldater inte räcker till. Allt för få stannar sin kontraktstid ut. Mer än varannan saknas jämfört med målet i försvarsbeslutet 2009. En tänkbar åtgärd vore att knyta militärtjänsten mer till framtida utbildningsmöjligheter, delvis avskrivna studielån och så vidare.
Rekryteringsproblemen är bara ett av flera problem sett till helheten. Det försvar vi behöver – och än mer kommer att behöva – är underfinansierat. Det saknas allt från luftvärn och lastbilar till övningsresurser. Den breda slutsatsen är att hela totalförsvaret måste rustas och renoveras. Det är en allt annat än beskedlig beställning.