Dagens terrorism får inte leda till ökande motsättningar mellan kristna, muslimer och judar i samhället. Samverkan, samtal och samförstånd ska råda. Det är kärnan i en debattartikel som fem representanter för Svenska kyrkan, katolska kyrkan, Stockholms judiska församling, Sveriges imamråd och Sveriges muslimska råd levererar i Dagens Nyheter (9/8).
Artikeln säger för lite om de enskilda samfundens ansvar för att motverka så kallad radikalisering och hatpredikanter i de egna sfärerna. Likväl är budskapet värdefullt. Brott mot mänskligheten ska aldrig kunna motiveras på religiösa grunder.
Varför kommer då detta nu? Vårens och sommarens jihadistiska terrordåd och terrororganisationen IS pågående brott mot mänskligheten är huvudanledningen. En annan står att finna i att Svenska kyrkan har svårt med sin mer politiska kommunikation. Den bär på ett problematiskt arv från 1990-talet och dåvarande ärkebiskopen K G Hammars vänstervridning i 68-generationens anda. Lite på skämt och lite på allvar brukar sägas att ingen längre kan bli ärkebiskop utan att vara socialdemokrat. Lejonparten av de biskopar och andra kyrkoaktörer som tar plats i den nationella debatten gör sig till röst för kyrkovalets största parti eller krafter till vänster om detta.
Medlemmar och präster som vill påverka kyrkan i icke-socialistisk anda verkar samtidigt bli allt mer besvärande för kyrkans ledning. Det gäller exempelvis en rimlig kritik mot en alltför enögd syn på Mellanösternkonflikten, men det handlar också om kritik mot hur kyrkans ledning har framstått som mumlande när kristna minoriteter har utsatts för förföljelser och folkmord i Syrien och Irak.
Efter det bestialiska mordet på en fransk präst nyligen startades ett initiativ i sociala medier med namnet Mitt kors. Att öppet bära sitt kristna kors skulle visa solidaritet med förföljda kristna. Detta möttes av överdrivet skarp kritik från Svenska kyrkans kommunikationschef – korset skulle riskera att bli en markör mot andra trosuppfattningar. En av initiativtagarna är prästen Annika Borg, som vid ett flertal tillfällen utmanat kyrkans ledning, oftast från höger. Misstanken ligger nära till hands att det var just initiativtagarna mer än innehållet som ledde till skärpan i motreaktionen.
Svenska kyrkan vill ha en bred folklig förankring. Ingen som vill vara med ska behöva avstå av partipolitiska skäl. Kyrkovalet senast visade också på en jämn fördelning mellan vänster, mitten och höger. Ett initiativ som Mitt kors är inte tillräckligt kontroversiellt för Svenska kyrkan att högljutt försöka motverka på det sätt som gjordes. Det visar i stället att Svenska kyrkans ledning inte kommunicerar på ett sätt som representerar och möter hela sin medlemskår av skattebetalare. Ärkebiskop Antje Jackelén har alla möjligheter att ändra på detta.