Vatikanmuséet, den katolska kyrkans främsta museum inne i Vatikanen, är ett av världens mest storslagna. Det har, förutom en mängd romerska och andra antika föremål, en stor etnografisk samling, konst- och kulturföremål från andra länder och kulturer. Målningar från Japan och huvudbonader från Indonesien. Något som däremot saknas i Vatikanmuséet är problematiseringar av dessa. Det finns inga texter bredvid statyerna som säger att man måste komma ihåg att romarna var hedniska och därmed underlägsna. Ingen mästrande särskild skylt om att japanerna ännu minsann inte har sett ljuset. Inte heller någon konstlad efterhandskonstruktion om att grekerna nog ändå var lite kristna egentligen. Föremålen och de andra kulturerna får står för sig själva. Existera i sin egen rätt. De visas upp i sin prakt utan pekpinnar eller försök att roffa åt sig ära från dem. De får bara vara.
Regeringen och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) borde åka på studiebesök och ta intryck. För just nu driver de på en process som riskerar att förstöra stora kulturvärden här i Sverige. Statens museer för världskultur är en egen myndighet som skapades 1999 och som innefattar alla statliga museum om andra kulturer, såsom Östasiatiska i Stockholm och Världskulturmuseet i Göteborg. Kuhnke tillsatte Ann Follin som chef för denna myndighet 2015.
Follin och den övriga nya ledningen verkar dock vara ytterst ointresserade av kulturarv. Museerna ska i stället användas för propaganda för dagspolitiken, de ska "stärka toleransen för mångkultur" och utställningar ska sluta handla om vad "vi tycker är viktigt", och i stället om "det målgruppen tycker är relevant". Ett sätt att göra det på är att sparka experter på det antika Grekland och i stället tillsätta genusvetare och ett nytt "Kids/Young Advisory Board", en grupp barn. Ledningen säger sig även vilja "se över möjligheten till gallring av samlingarna", de vill sälja och göra sig av med fantastiska föremål som redan nu göms undan från oss i arkiv. Allt detta har Svenska Dagbladets skribent Ola Wong förtjänstfullt visat i en granskning i en serie artiklar.
Kuhnke och regeringen bär ytterst ansvaret för att våra världskultursamlingar nu förvaltas så illa och att den nya ledningen vill sätta politiska nycker framför kulturvård. De har genom sin idealistiska och funktionalistiska syn på kulturarv banat vägen för museum där det är viktigare med stora budskap om normkritik målade på väggen än att visa unika föremål från andra kulturer. De glömmer att det bästa sättet för oss att förhålla oss normkritiska till vår egen samtid är att tillåtas ta del fullt ut av andra tider, andra kulturer och andra människor. Utan moderna glasögon, utan uppfostrande texter. Att bjuda in oss till att uppleva det andra och känna vördnad inför det, utan deras ideologiska filter. Det är oerhört sorgligt.
Hanna Marie Björklund