År 2009 kom Danyar Mohammed till Sverige från Irak för att jobba som pizzabagare i Jokkmokk. Han är 27 år gammal och har därmed bott hela sitt vuxna liv i Sverige. När han inte jobbar på pizzerian volontärarbetar han på ett asylboende där han hjälper nyanlända ungdomar att etablera sig i Sverige. Nu måste han lämna landet. Anledningen är att Danyar fått totalt 460 kronor för lite i lön för att nå upp till kollektivavtalets nivå, vilket är ett krav för att få jobba i Sverige.
De svenska lagarna för arbetskraftsinvandring fungerar så att arbetsgivare får anställa utländsk arbetskraft om de erbjuder kollektivavtalsenliga villkor. När en arbetskraftsinvandrare ansöker om att förlänga sitt uppehållstillstånd kontrollerar Migrationsverket att personen följt alla regler, och om någon regel inte följts avslås ansökan. Konsekvenserna är långtgående. Migrationsdomstolen och Migrationsverket har tolkat lagarna som att minsta avsteg från kollektivavtalen innebär att en person inte längre ska få stanna. Det finns inte heller några möjligheter för arbetsgivare att i efterhand korrigera sina misstag. Reglerna innebär därmed att arbetare bestraffas för sina arbetsgivare misstag.
Det är inte lätt att göra rätt. Kollektivavtal kan vara upp mot 200 sidor långa, och det finns inte några möjligheter att i förväg att få reda på vilket kollektivavtal som gäller för tjänsten, eller om villkoren lever upp till kraven. Sådant kontrolleras av Migrationsverket i efterhand. Rättssäkerheten i processen blir på så sätt mycket dålig.
Efter att media uppmärksammat flera personer och familjer som utvisats på grund av petitesser väckte Alliansen frågan om en ändring i lagen i riksdagen. Initiativet resulterade i att en enig riksdag för en månad sedan bad regeringen att utöka den pågående utredningen om arbetskraftsinvandring med ett uppdrag om att komma med förslag för att lösa problemen.
Men den välbehövliga ändringen verkar utebli. Ansvarig minister Morgan Johansson (S) har hittills inte lämnat något besked om det kommer ske någon ändring, och regeringen har inte ändrat i utredningens direktiv. En månad kan verka som en kort tid i riksdagen, men utredningen ska presentera sina resultat redan nästa torsdag. Regeringen verkar vilja ducka för frågan.
Det är ingen hemlighet att S position i knäet på fackföreningsrörelsen gör frågan mer komplicerad än det borde vara. Konsekvensen av Socialdemokraternas velande är dock förödande. Det innebär att individer som bidrar till samhället genom att jobba eller starta företag tvingas lämna landet. Samtidigt bryter den rödgröna regeringen det sociala kontrakt som finns mellan Sverige och de som arbetar och betalar skatt här.
Att regeringen fortsätter att strunta i en enig riksdag, inklusive de egna partiernas riksdagsledamöter är allvarligt. Det visar på att S relation till fackföreningsrörelsen är viktigare än hur utländsk arbetskraft i praktiken behandlas. Det är inte värdigt ett parti som säger sig stå upp för arbetares villkor.
Isak Trygg Kupersmidt