USA har valt en ny president. I stället för den erfarna och beprövade Hillary Clinton valde väljarna att placera sitt förtroende hos den kontroversielle Donald Trump. Framtiden är oklar, men båda sidor i valet har hittills gjort sitt yttersta för att åstadkomma ett fredligt maktskifte i Vita huset. Det är bra. Trump måste ges en chans att ena landet efter en historiskt laddad valrörelse.
Ingen vet hur Trump är som president, antagligen inte heller han själv. Den som är intresserad av bästa möjliga resultat under de kommande fyra åren borde därför göra sitt yttersta för att vara med att forma Trump-administrationens politik. Att som vissa uppgivna politiker säga att vi har fyra förlorade år framför oss duger inte. Alla amerikanska politiker har ett ansvar att göra det bästa av situationen.
Det är något som senator Bernie Sanders, tidigare vänsterkandidat mot Hillary Clinton för demokraternas nominering till presidentposten, har förstått. Redan dagen efter valet bjöd han in Trump till samarbete om progressiva frågor. Det är en beundransvärd uppvisning i ödmjukhet inför sin egen uppgift som senator. Tongångarna var helt motsatta vid det förra maktskiftet, då den republikanska majoriteten i kongressen lovade att motarbeta alla president Barack Obamas förslag. En taktik som har bidragit till polarisering av politiken och banat vägen för Trump.
I tisdagens val tog republikanerna inte bara presidentposten, utan även majoriteten i den amerikanska kongressens två församlingar: senaten och representanthuset. Det finns därmed goda möjligheter för Trump-administrationen att få igenom politik, givet att den ligger i linje med den republikanska majoriteten, som håller såväl frihandel som ett starkt Nato-engagemang högt.
Donald Trump är en högst olämplig presidentkandidat. Han saknar erfarenhet, omdöme och självkontroll. Men om demokraterna följer Sanders exempel och bjuder in till samarbete, och de republikanska ledamöterna står fast vid sin övertygelse om USA:s roll i världen, fördelarna med frihandel och vikten av att balansera landet budget behöver det inte gå så illa som befarat.
I detta finns också något för svenska politiker att lära sig. Donald Trumps presidentskap möjliggjordes genom polariseringen och en oförmåga bland politiker att ta ansvar utifrån sitt mandat och söka lösningar på väljarnas problem. Det som händer i USA kan också hända här.
De ständiga opinionsmätningarna ger allt för ofta intryck av att politik är en fotbollsmatch. Men politiken behöver inte ha en tydlig vinnare och förlorare. Den enes framgång behöver inte vara den andres motgång. Det viktigaste är inte att blidka de egna supportrarna. Politik ska helt enkelt inte vara spännande, utan inbjudande, resonerande och småtråkigt.
Ansvaret att föra världspolitiken i den riktningen har nu fallit på den mest osannolika personen av dem alla, Donald Trump. Att han kommer ta den uppgiften på allvar är allt annat än säkert, men omger han sig med rätt personer är det möjligt.
Isak Trygg Kupersmidt