Folkomröstningen i Storbritannien har gett ett tydligt besked. Britterna ser sig inte längre som en viktig aktör i den gemensamma europeiska utvecklingen och samverkan. Tron på att ensam är starkare än i sällskap har vunnit. Det är ett tecken i tiden och kommer att få stor inverkan inte bara på Storbritanniens framtid utan även på Europeiska unionen.
Förlorarna är många. Den främsta – och den som höll ett mycket värdigt förlusttal – är premiärminister David Cameron. Hans konservativa parti har varit splittrat precis som huvudkonkurrenten Labour. Det var en chansning att i en tid av starka ytterlighetsströmmar, där hänsynslös populism och stornationalism gjorde sällskap med såväl rasism som protektionism, öppna för ett historiskt beslut. Han satte med detta väldigt, väldigt mycket på spel – och fick se det mesta gå förlorat.
Bland förlorarna står också det brittiska näringslivet, hur den omfattande handeln med Europa ska värnas blir en svår huvudvärk för nästa ledare som flyttar in i premiärministerbostaden på Downing Street 10. Men det kan finnas konstruktiva vägar framåt. Handeln med den europeiska kontinenten måste underlättas. Om det blir med ett avtal som liknar Norges eller Schweiz låter vi vara osagt, men att hela kasta loss örikets förtöjningar till EU:s inre marknad vore inte bara dumt utan också destruktivt. Om EU:s frihandelsavtal med USA till slut kommer på plats måste britterna också försöka få vara med på ett hörn, även där.
En blick på hur rösterna fördelade sig geografiskt antyder också att nästa premiärminister inte bara får problem med hur handel och tillväxt ska värnas. Valresultatet kan vara början till ett sönderfallande Storbritannien. I Skottland, där stanna kvar-sidan är i majoritet, har självständighetssträvanden länge varit starka. Nu får Scottish National Party en gyllene chans att driva på ett utträde ur unionen med England och ett kvarblivande i den europeiska unionen. Något liknande kan anas också på Nordirland där omröstningen mycket väl kan ha återuppväckt gamla motsättningar. En skarpare gräns mot Irland, lär ge ny kraft åt de nordirländare som drömmer om en återförening med grannen i söder.
Tanken på en europeiska gemenskapen har fått sig en rejäl törn. Det kommer att påverka hela Europa. Även i Sverige, även om stödet för ett medlemskap i unionen är starkt.
Förhoppningsvis blir det brittiska beslutet en konstruktiv utmaning för unionens utveckling. Styrkan i EU bygger på enighet och samhörighet, men det är inte detsamma som enhetlighet och strömlinjeformning. De bärande friheterna måste upplevas som friheter och inte hot. Unionskraften bygger på att kostnad och effekt landar på plus.
EU är bra för Sverige, bra för Europa och bra för Storbritannien. Men unionstanken kräver ständig omvårdnad, en uppmärksamhet och en följsamhet inför morgondagen.
För att låna några rader från William Shakespeares Sonett 94:
For sweetest things turn sourest by their deeds;
Lilies that fester smell far worse than weeds.