För drygt fyra år sedan sköts förslaget om att slå ihop Sörmland, Västmanland, Uppland och Örebro i sank. Motståndet i östra Sörmland var för hårt. Det var nog en och annan landstingsledamot som gärna hade bytt bort Svealandsregionen mot Mälarregionen under gårdagen när landstinget debatterade sitt svar på remissen om att slå ihop sex landsting till ett.
Det blev ett ja till storregionen, men det blev också ett nej till ett bildande redan 2019. Så ser en klassisk kompromiss ut, ihopsnickrad utifrån ett tillägg från Kristdemokraterna. Nästan alla partier reserverade sig mot något i beslutet, undantaget Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Allt hänger nu på att regeringens samordnare väljer att ta in helheten om förändring först till 2023. Vid en svartvit tolkning är svaret ja från samtliga sex landsting. Sörmlands tillägg om 2023 och en samtida regionbildning över hela landet kan bli frestande blunda för. Vi har ju trots allt en regering på desperat jakt efter resultat.
I landstingets korridorer har underhandskontakterna varit många inför remissvaret. Partierna har valt väg var för sig, inte i form av koalition mot opposition. Till slut var det bara Socialdemokraterna och Miljöpartiet krävde snabb förändring, men de samsades med Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna om ett mer principiellt ja. Moderaterna, Vård för pengarna, Sverigedemokraterna och Liberalerna var lika tydliga i sitt nej, men stöttade C och KD:s tilläggsyrkande om förändring först 2023. Om en ny region bildas 2023 är Svealandsregionen nu huvudförslaget från Sörmland.
Alla vill vara i mitten, förklarade Jacob Sandgren (S) från talarstolen. Så är det förstås. Inget län vill vara utkant. I Sörmland finns starka geografiska slitningar som förstärks när området hamnar i en ny gränstrakt. Därför har regiondebatten varit intensiv i sydöstra Sörmland. Likadant har det varit i Jämtland och i Halland. I Uppsala däremot där Akademiska sjukhuset lär utvecklas starkt i ett nytt sexlänscentrum är det få som är upprörda.
Martina Johansson (C) från Trosa underströk att förändringsprocessen måste ha ett generöst utrymme för kommuner på gränsen att byta region. Det är viktigt. Faktum är att det inte ens kommuner borde vara minsta möjliga enhet. Den som verkligen vill bygga underifrån borde bejaka att distrikt, det som tidigare hette socknar, också ska ha den möjligheten, även om det stökar till mer.
Landstingsstyrelsens ordförande Monica Johansson varnade nej-röstarna och 2023-förespråkarna för att de andra fem landstingen nu ska gå före och lämna Sörmland ensamt. Dylika slutsatser blir upp till regering och utredare. Ett sådant agerande vore, milt sagt, demokratiskt oklokt.
Fyll i stället regionerna med handfast innehåll, tydliga befogenheter – inte minst i relationen mellan region och stat – och svar på de tunga formfrågorna om skattenivåer, sjukhusorganisation och inte minst breda gränsöverskridande samarbeten.