När sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) kräver en stopplag för hur universitetssjukhus ska drivas, gör han kollegan civilminister Ardalan Shekarabi (S) en rejäl björntjänst. Att regeringen kör över landstingens makt över de största sjukhusen är ett långfinger i ansiktet på de som tror på värdet av nya storregioner. Även om Wikströms argumentation i övrigt – för Socialdemokraternas och Vänsterpartiets räkning – är en anpassning att god och effektiv vård ofta är privatdriven, utgör stopplagen ett storslaget klavertramp.
Varför är detta viktigt? I grunden handlar det om vilka principer som ska bära storregionerna. Är storregionen bara underleverantör till regering och stat? Eller är det en demokratisk beslutsnivå med egen makt? Med folkvalda parlament som agerar på eget ansvar, utifrån väljarnas vilja i respektive region?
Om staten vill detaljstyra utformning, organisation och leverans av den högspecialiserade vården, då ska staten ta över hela det politiska ansvaret för universitetssjukhusen. I denna stund faller regionreformen som den är tänkt.
Landstingen i den föreslagna Svealandsregionen ska snart lämna sina svar till regeringen om den föreslagna storregionen. Ett utkast ligger redan färdigt för att landstingen ska ge snarlika svar. Det är ett ja till de geografiska gränserna, baserat på en "nationell avvägning". Det vill säga "i brist på bättre lösning". Något anmärkningsvärt är att landstingen i Svealand kräver att regeringen ska köra över de landsting som inte vill anpassa sig efter förslaget om sex storregioner.
Det står inget i utkastet till gemensamt svar att Svealandsregionen ska bildas till 2019, men här finns luddiga formuleringar som medvetet kan missförstås. Från Sörmland finns nämligen inget parlamentariskt stöd för en ny region före 2023. Partier som Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna, vars ja krävs för en riksdagsmajoritet, måste hålla fast vid detta.
I utkastet uppmanar de sex landstingen i Svealand staten att gå före och visa hur den statliga regionala organisationen ser ut i en ny storregion, samt hur dagens residensstäder påverkas. Väljer staten centralisering och utarmning av statlig närvaro på ett antal orter – då bör åtminstone Centerpartiet säga nej till Region Svealand. Kanske drar Liberalerna och Kristdemokraterna samma slutsats?
En storregion kan mycket väl leda till en ökad kostnadseffektivitet över tid och större tålighet, men indelningskommittén räknar med en skattehöjning för Sörmlands del på drygt 30 öre. Skattebetalarna måste få veta exakt vad de får för den extra bördan. Hur mycket reell makt får regionerna över infrastruktur och arbetsmarknad? Lovar staten att täcka de extrakostnader som en så pass stor förändring kommer att medföra? Allt detta spelar roll. Är storregionen slarvigt underbyggd i det slutbetänkande som ska följa på landstingens svar, då lär åtminstone väljarna göra tummen ned.