Högskole- och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic (S) avgick i lördags vid en hastigt inkallad presskonferens. Hon hade två dagar tidgare fastnat i en trafiknykterhetskontroll, efter att enligt egen utsago ha druckit två glas vin under dagen.
Lagen är obönhörlig. Den som kör med för mycket alkohol i blodet åker dit, oavsett hur individen har känt sig eller bedömt sin egen förmåga som bilförare i det aktuella läget. Den som kör onykter sätter sitt eget och andras liv på spel. Därav allvaret.
För en minister med lagskrivarmakt och ansvar att upprätthålla lagar, blev det omöjligt att sitta kvar. Det är en stor motgång för Hadzialic såväl som för hennes parti och statsminister Stefan Löfvens framtidsplaner. Ett av få ministerämnen med långsiktig potential försvinner ur leken. Möjligheterna till en politisk comeback är svårbedömda och för en ung person som gjort snabb karriär är det möjligt att andra delar av livet lockar mer än en långsiktig återresa till partipolitikens innersta kretsar.
På det egna området har gymnasie- och kunskapslyftsministern har inte varit särskilt produktiv, men det är hon inte precis ensam om i regeringen. Här fanns ett utrymme för utveckling.
Socialdemokraterna söker febrilt nya svar på de kunskapsutmaningar som råder, men hakar ideligen upp sig på friskolor. Hennes efterträdare behöver fundera mer på vad som krävs för att gymnasieskolan, oavsett driftsform, ska förbereda fler elever bättre för högskola och yrkesliv än vad som är fallet i dag.
Aida Hadzialic har samtidigt varit den regeringsföreträdare och S-topp som tydligast har markerat en gräns mot de som vill marinera den svenska vänstern i en myriad av identitetspolitiska skiktningar, där huvudangreppen riktas mot vita heterosexuella män. Hon varnade för att de egna rösterna fastnade i bråk om olika nyanser av vithet och etnicitet och att det skulle provocera fram krafter som är "dåliga för samhället" (AB 5/4).
Identitetspolitiken är ett förrädiskt träsk att orientera sig i. Vissa vällovliga ambitioner trängs med allt annat än sunda värden och generaliseringar. Kort sagt: att kontinuerligt beskriva heterosexuella män med arbetaryrken som en förtryckande grupp med privilegier gav fler förlorade S-väljare än nyfunna. Hadzialics skarpa motreaktion var något som Socialdemokraterna hade nytta av när regeringskollegan Miljöpartiets härdsmälta med Kaplan- och Khan-affärerna inträffade.
Det kan tyckas att det är en hård effekt av att nätt och jämnt överstiga gränsen för hur mycket alkohol man får ha i blodet och samtidigt köra bil. Men vi får inte glömma bort att Socialdemokraterna regerade när den nedre gränsen för så kallade trafiknykterhetsbrott ändrades från 0,5 till 0,2 för 26 år sedan. Att nonchalera den sedan länge skärpta synen på alkoholpåverkan och bilkörning skulle ge regeringen Stefan Löfven mer bekymmer än att låta Hadzialic gå.