Den våldsbejakande djurrättsrörelsen är inte ett fenomen som försvann på 90-talet, den har däremot flyttat ut i våra nya digitala medier. Aggressiva motståndare till lantbruk och djurhållning har fått ytterligare ett forum i vilket de kan sprida sitt hat.
Det senaste uppmärksammade fallet handlade om en bonde i Värmland som blev angripen i ett inlägg via organisationen Djurens rätt, utav en av deras kontaktpersoner. Den unga mannen skrev bland annat att han skulle kidnappa och våldta lantbrukarens dotter, för att så att säga, göra en öga-för-öga för vad han ansåg att lantbrukaren gjorde med sina kor. Detta är bara ett exempel, Djurens rätt blev i det här fallet tvungna att gå ut och ta avstånd och uteslöt representanten, men han är inte på något sätt unik.
Man kan tycka att det finns en märklig logik i detta. Om jag är djurrättsaktivist, så tycker jag rimligen att våld är så pass fel att jag motsätter mig att våld riktas även mot djur och inte bara människor. Jag vill garantera djur samma rätt från våld som vi försöker garantera varandra. Att då välja att angripa andra medmänniskor med våld eller hot om våld borde rimligen vara en direkt motsägelse.
Antar man i stället att djurrättsaktivism handlar mindre om ett allmänt motstånd mot våld och mer om att få en orsak och en ursäkt att bråka och ge sig på andra blir resonemanget mer logiskt.
Just därför bör vi markera mot delar av djurrättsaktivismen för vad det verkligen är. Ursäkter för aggressiva individer att ge sig på andra. Förhållande mellan människor och djur är långt ifrån enkelt och okomplicerat rent moraliskt, det vore ett misstag att inte låtsas som om det finns en etisk dimension att ta hänsyn till för alla som arbetar med djur. Att det finns organisationer som bryr sig om hur djur behandlas i samhället är i sig absolut inte fel. Men de är inte vad ovanstående fall är exempel på. Det handlar inte om en rimlig debatt och ett samtal där alla parter respekterar varandra, utan om huliganism.
Samhället får inte glömma denna sida av djurrättsaktivismen, bara för att vi har en bild av djurrätt som något mysiga miljöpartister med konstiga frisyrer och stickade kläder sysslar med betyder det inte att rörelsen är ofarlig och inte har sina egna aktivister. All aktivitet som är brott mot lagen, och särskilt den som riktas mot enskilda privatpersoner, måste förhindras och i de fallen det händer, utredas och straffas enlig lagen. Vi får inte behandla brott kopplade till djurrättsorganisationer som mindre allvarliga. Hat, hot och våld är alltid oacceptabelt och rättssystemet måste behandla det därefter.
Hanna Marie Björklund