Kostnaden för att upprätthålla den svenska välfärdsstaten är en av de största utmaningarna framöver, särskilt för kommunerna. Dessa har ansvar för sådant som äldreomsorg, socialtjänst, dagis och skola, några av de sektorer som beräknas öka framöver. Fler barn än vanligt har fötts de senaste åren och vi har tagit emot ett stort antal asylsökande. Som tidigare berättats om på denna ledarsida är staten redan skyldig de svenska kommunerna miljardbelopp för flyktinghanteringen. Fler människor kommer också bli gamla framöver och ha högre krav på sin äldrevård i takt med att den allmänna levnadsstandarden ökat.
Kommunerna brottas samtidigt med två andra faktorer som ytterligare ökar bördan. Urbaniseringen får många att lämna mindre orter för att studera och arbeta. De skatteintäkter som dessa personer då genererar under sitt yrkesliv kanske inte kommer kommunen som betalat deras skolgång till del. Vi har även ett stort antal kommuner, varav vissa är mycket små. Att dessa själva ska tillhandahålla och erbjuda välfärd ställer höga krav på dem när det kommer till sådant som rekrytering.
All denna press på kommunerna på utgiftssidan gör att fler av dem kan tvingas söka större intäkter i form av högre skatter. Detta är nu något som SKL (Sveriges kommuner och landsting) varnar för, eftersom kraftigt ökade kommunskatter kan motverka sitt syfte och driva invånare att flytta. Det är ingen önskvärd utveckling, men vi kan ändå komma att hamna där om inget görs för att spara pengar. År 2020 menar SKL att underskottet kan uppgå till över 50 miljarder för landets kommunala budgetar, något som skulle kunna driva på den genomsnittliga kommunal- och landstingsskatten till 34 kronor, att jämföra med cirka 30 kronor på varje hundralapp i dag. Det kommer bli en tung börda för Sveriges arbetande befolkning. Detta gäller i allra högsta grad även Sörmlandskommunerna, exempelvis Flen, Katrineholm och Eskilstuna har redan haft problem med sociala utgifter.
Alltså behöver vi en andra väg. Att räkna på dagens kostnader och sedan bara dra ett rakt streck proportionerligt mot den ökade befolkningen är inte nödvändigtvis hur utvecklingen kommer att se ut. Nya tekniska lösningar kan spara kostnader när exempelvis fler äldre kan få hjälp i hemmet av smartare teknik och på så vis få ett minskat behov av hemtjänst. Fler kommuner kan definitivt förbättra sina arbetssätt, det finns stora skillnader hur mycket pengar olika kommuner lägger på sin verksamhet. Det är skillnader som inte nödvändigtvis motsvaras av bättre kvalitet i de kommuner som spenderar mest.
Utöver detta kommer det bli nödvändigt, vilket även SKL lyfter fram, med samarbeten och sammanslagningar. Det är inte rimligt att en kommun med 3000 innevånare ska tillhandahålla egna förskolor. Bättre då att lägga ut på entreprenad och gå ihop i större enheter, även om sådana processer måste göras med stor lyhördhet inför olika kommuners förutsättningar.
Hanna Marie Björklund