Kanske tittade före detta utbildningsminister Jan Björklund (L) sig i spegeln och sa "heja mig" när senaste Timms-mätningen (Trends in International Mathematics and Science Study) av svenska elevers kunskaper offentliggjordes. I så fall är sannolikheten stor att även hans nuvarande motsvarighet Gustav Fridolin (MP) gjorde något liknande.
Tunga trender är nämligen svåra att förändra. Ett trendbrott i positiv riktning är därför ett strålande besked. Inte minst för landets engagerade lärare.
De djupa bekymmersrynkorna formade av skolans fallande resultat sträcker tillbaka till 1990-talet. Resultaten är fortfarande lägre än vid 1995 års mätning, den tid då de finansiella krisårens effekter ännu inte slagit igenom.
Alliansen, med Björklund som bärande utbildningspolitisk röst, tog sig för tio år sedan an att vända resultaten i skolan, bland annat med en ny läroplan. Det upprepades ideligen att det tar tid att nå en uthållig kunskaps- och kompetensutveckling. Nog kan det vara tillfälligheter som spelar in i den här mätningen, olika årskullar har olika styrkor och svagheter. På gymnasienivå pekar den senaste mätningen både uppåt och nedåt. Men sett till den tunga uppmärksamhet som skolresultaten har fått under många år lär det vara något mer handfast som har hänt. Såväl hög- som lågpresterande elever har höjt sina resultat jämfört med 2011.
Kunskap och kompetens byggs över en längre tid. Prestationer i åttonde klass utgår så klart från den grund som har formats under de sju eller åtta läsåren dessförinnan. Det är därför mer än lovligt löjligt av statsministern att inte erkänna att förändringarna under Alliansens tid spelat in i trendbrottet (TT 29/11), vilket ändå såväl gymnasie- som utbildningsministern kan erkänna.
Under det senaste decenniet har skoldebatten allt mer kommit att fokusera på just kunskapsutveckling, men även lärarkompetens, lärandemiljö, ordning och struktur. Kampanjer mot läxläsning och katederundervisning samt allmänt spretiga diskussioner om lusten att lära övertrumfar inte längre skolans grundläggande skyldigheter att lära ut och lära in. En stärkt uppföljning och kontroll, ökad transparens och konkurrens, har gjort sitt till.
Låt Timms-mätningen bli till extra bränsle för att utveckla den pedagogiska kompetensen inom lärarkåren och att ställa höga allmänna kunskapskrav, klassiska pluggkunskaper, för lärare i alla stadier. För den som vill se en förbättrad lönenivå för yrket är detta, tillsammans med ökad konkurrens om de bästa lärarna, en nödvändighet.
Om utvecklingen ska vara långsiktigt hållbar, över generationer, gäller det också att stärka förutsättningarna för elever med svagt studiestöd hemifrån, liksom för gruppen utlandsfödda/svenskfödda med utlandsfödda föräldrar. Utan att försämra förutsättningarna för de elever som högpresterar.
Den svenska skolan ska kunna tillhöra de allra bästa i världen. Dit är det en bra bit kvar.