I veckan tog regeringen beslut om att förlänga gränskontrollerna mot Danmark. Efter den massiva kritiken är nu det sista de vill riskera att åter bli anklagad för att inte ta utmaningen på allvar. Det är dock ett faktum att invandringen till Sverige minskat drastiskt de senaste halvåret. Efter avtalet med Turkiet kommer betydligt färre människor till Europa. Vissa röster höjs för en gemensam EU-lagstiftning, men det är svårt att se hur en sådan skulle kunna bli till.
Förra årets flyktingkris har satt djupa spår även i det svenska politiska medvetandet. Efter nya regler kommer många unga från Afghanistan inte längre beviljas uppehållstillstånd, vilket har orsakat protester. Krisen har förflyttat många partiers positioner. I helgen valde Moderata ungdomsförbundet en ny ledning. De driver nu en ny agenda, bland annat på Dagens Nyheters debattsida i torsdags, som även en del andra liberaler ställt sig bakom; att inte förhindra invandring till Sverige, men begränsa välfärdsstaten. Exakt hur finns det olika förslag på, men ett av dem handlar om att tillgängliggöra vissa tjänster genom lån snarare än bidrag.
En hedervärd position. Att säga sig vare beredd att offra och förändra något hos sig själv hellre än att stänga dörren för den som flyr än onekligen mer sympatiskt än att klamra sig fast vid sina system. Dock så finns det komplicerande faktorer även här och andra vägar som vi ännu inte vågat prova, men som skulle kunna ge minst lika mycket effekt.
Ska en stor grupp människor, varav många har en svag socioekonomisk ställning, ta omfattande lån kommer vi få stora problem med uteblivna betalningar och indrivning. Vi har redan sett på debatten om SMS-lån att människor tar lån även om de inte klarar av dem. Det främjar knappast integration att människor sätts i permanent skuld.
Vi är inte helt säkra på hur mycket effekt det verkligen har på om folk får jobb eller inte ifall de förvägras socialbidrag. Snarare är det just att de inte är anställningsbara som är problemet. Exempelvis, det finns 280 000 utlandsfödda med högst förgymnasial utbildning i Sverige just nu, men bara 38 000 platser på grundläggande vuxenutbildning. Detta, kombinerat med en icke-fungerande Arbetsförmedling och låg andel enkla jobb är förmodligen större hinder.
Det är positivt att fler vågar tänka på alternativ till dagens system för att kunna skapa ett mer inkluderande samhälle, men att uppmuntra ett storskaligt lånande är inte nödvändigtvis rätt väg att gå. Se snarare åter igen över de småtråkiga områden som vi redan vet behöver förbättras. Bostadsmarknaden, utbildningen, arbetsmarknaden.
Hanna Marie Björklund