Miljöpartiet gick under tisdagen ut med att de tänker återinföra friåret om de kommer i regeringsställning efter valet. De kommer att göra om utformningen något eftersom det gamla systemet baserades på en ersättningsnivå som i dag är ändrad. Men friåret ska återkomma i någon form om MP får som de vill.
Friår har funnits tidigare när det senast var rödgrönt styre. Det provkördes i några kommuner 2002 till 2004 och infördes sedan i hela landet 2005. I tidigare utförande gick det i korthet ut på att en person fick tre till tolv månader ledigt från sitt fasta jobb med 68 procent av lönen. Samtidigt fick någon som var arbetslös fylla platsen som vikarie. Tanken med friåret var att personer som var anställda skulle få vila upp sig och kunna ägna sig åt annat under en tid medan någon utanför arbetsmarknaden fick en chans att jobba och på så vis förhoppningsvis öka sina egna chanser till jobb efteråt.
Resultatet blev knapert. Väldigt få av de effekter som hade diskuterats som möjliga kunde sedan påvisas. Det som gick att se var att den som tagit ett friår fick lite lägre lön efteråt. Att de som var över 60 och tog ett friår gick i pension tidigare. Samt att de som fick möjlighet att vara vikarier för någon som tog friår förkortade sin tid som arbetslösa därefter med i snitt 23 dagar. Den goda tanken att de allra längst ifrån arbetsmarknaden skulle få en chans blev det tyvärr inte mycket med. Eftersom de flesta som sedan blev vikarier inte kom från de mest utsatta grupperna utan tvärtom var lite yngre och lite mer utbildade än andra arbetslösa.
Det finns en sympatisk tanke bakom friåret och likande förslag som vill erbjuda alternativ till vårt tämligen inrutade arbetsliv. Tanken om att alla inte måste jobba på samma sätt och att det ska finnas alternativ till vardagen med åtta till fem. Allt fler från både höger och vänster funderar kring vår välfärd och om denna inte kunde vara mer baserad på grundtrygghet och mindre på byråkrati. Det är i sig något bra, och allt mer välbehövligt i dagens moderna, mer ombytliga arbetsliv där fast tjänst-normen gäller allt färre.
Men friåret tycks inte vara ett konstruktivt politiskt svar på idén om grundtrygghet. Det saknar många av de effekter samhället önskar uppnå och blir mest en möjlighet för några få att ta det lugnt ett år på andra skattebetalares bekostnad.
Det finns bättre sätt att använda resurserna på om vi vill börja tänka nytt.
Hanna Marie Björklund