Det är lätt att koppla bort alla nyheter utom den stundande veckans väderprognoser under semestern. Som en äldre släkting sa häromkvällen: Vi stänger av TV:n i några dagar och så får världen klara sig utan oss. Det brukar gå bra.
När man väl tar sig en titt i nyhetsflödet dominerar Greklandskrisen. Det är inte utan att man känner en viss matthet över situationen i världen. Som enskild individ är det inte mycket att göra annat än att vänta och hoppas att en ekonomisk storkris ska undvikas.
Men medan veckan som passerat saknat sol och värme i Sverige har den inte saknat ljusglimtar i den internationella politiken. Greklands parlament har röstat ja till den överenskommelse som träffades mellan Euroländerna i måndags. Den innehåller reformer inom en rad centrala områden för ekonomin, för att landet ska kunna komma tillrätta med de strukturella problem som skapat krisen. Det är långt till att situationen är löst, men det här är en förutsättning för att det ens ska vara möjligt.
Också för Mellanösterns framtid har stora steg i rätt riktning tagits. Det faktum att Iran bedömts ha så pass mycket upparbetat plutonium att de inom ett år skulle kunna ha färdiga kärnvapen har skapat oro i regionen. Kärnenergiförhandlingar har pågått i åratal och hårda sanktioner mot landet har ämnat få regimen på andra tankar. Hittills har det inte gett resultat. Nu har landet skrivit på ett avtal med de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd och Tyskland om att rusta ned kärnvapenkapaciteten. I stället ska de enbart använda sitt förädlade uran för fredliga ändamål, alltså inom energiområdet.
Det största ögonblicket för världens länder under årets 29:e vecka utspelade sig i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. FN:s 193 medlemsländer enades om ett avtal för hur den nya globala utvecklingsagendan (som ska antas i New York i september) ska finansieras. De nya utvecklingsmålen ska ersätta de tidigare milleniemålen som löper ut i år.
Att alla länder är överens om finansieringen av mål som att utrota all form av fattigdom, uppnå jämställdhet och garantera alla en rättvis utbildning är historiskt. Enligt FN:s handelsorgan Unctad kommer notan för de nya utvecklingsmålen att gå på uppemot 4500 miljarder dollar årligen, det vill säga 38 000 miljarder kronor.
Många är samtidigt besvikna på avtalet för att det inte accepterade utvecklingsländernas krav på internationella skatteregler. Utvecklingsländerna förlorar varje år miljarder dollar på multinationella företags skatteplanering och på icke-robusta skattesystem. Sådan skatteflykt är problematisk om pengarna ska räcka till. Summan överstiger den totala mängden bistånd u-länderna får.
Men att avtalet är på plats ger hopp för framtiden. Inom femton år ska fattigdomen vara utrotad och vi har precis avrundat veckan där 193 länders signaturer enades om en sådan ambition.
Johanna Lundgren Gestlöf