I samband med första maj kom Socialdemokraterna med ett nytt försök att visa på initiativkraft vad gäller arbetsmarknaden. S vet lika väl som alla andra att vi står inför en enorm utmaning med stora grupper med liten tidigare utbildning och erfarenhet som ska försöka komma in på den svenska arbetsmarknaden. En arbetsmarknad som har en mycket låg andel enklare jobb för just personer utan utbildning och erfarenhet.
Statsminister Stefan Löfven (S) erkänner det inte direkt öppet, i samband med en stor intervju om flyktingkrisen för Dagens Nyheter (28/4) sade han att det stora flertalet inte är lågkvalificerad arbetskraft, och nämnde sedan läkare och ingenjörer. Han har dock tillgång till samma statistik som alla andra. Den visar att av de personer som för närvarande befinner sig i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag för nyanlända har en god tredjedel gått i skolan kortare än nio år. Ytterligare 15 procent har läst i nio år medan enbart 24 procent har en minst två år lång högre utbildning.
Regeringen måste möta denna utmaning, och det vet den om. Så efter förstamajfirandet lanserades den senaste idén på området, beredskapsjobb. Arbetet med dessa ska påbörjas 2017 och ska sedan fram till 2020 bli sammanlagt 5 000 stycken. Det handlar om enkla arbeten i statlig tjänst, exempelvis på myndigheter, där den anställda ska utföra uppgifter som behöver göras men inte blir av. Det ska ske till kollektivavtalsenlig lön och kunna innehas i max två år.
Tydligen är det inte längre ren ondska att föreslå enkla jobb – om det är regeringen som själv föreslår dem. Antalet 5 000 räcker dock inte långt. Enbart under vecka 17 i år skrevs 6 000 personer in som arbetslösa via Arbetsförmedlingen. Löfven hoppas att företag följer efter, men jobben ska fortfarande vara enligt de svenska kollektivavtalen, som ju visat sig vara för höga för att personer ur de berörda grupperna ska kunna få jobben på en öppen arbetsmarknad. Eftersom människor ur just dessa grupper har en så tydligt högre arbetslöshet än exempelvis svenskfödda med högre utbildning. De statliga myndigheterna ska få extra pengar för att ha råd att anställa personer till avtalsenlig lön. Företagen får inga sådana extra pengar – utan ska förväntas anställa dessa personer till dessa löner, trots att det inte fungerat hittills.
Det som fungerat bäst är att sänka kostnaderna för att anställa, och helst inte genom subventioner utan genom generella sänkta avgifter. Då kan näringar som lokalvård och hotell och restaurang få möjligheter att växa och anställa fler. Det skulle innebära riktiga jobb i stället för ytterligare en konstgjord politisk anställningsform. Löfvens beredskapsjobb är till råga på allt på tok för få för att kunna göra någon skillnad.
Hanna Marie Björklund