Alliansen kommer gå till val 2018 tillsammans på gemensamt valmanifest, det fastslog de fyra partiernas partisekreterare i en debattartikel i Dagens Nyheter (DN 30/3). Därmed har de tills vidare avslutat övriga diskussioner och spekulationer om andra möjliga grupperingar, om någon samverkan med Sverigedemokraterna eller några samarbeten mellan de mindre partierna och Socialdemokraterna. Även frågan om huruvida vi får något nyval innan 2018 tycks därmed vara besvarad, nu är det så pass kort tid kvar.
Det är ett rätt ointressant och internt utspel man gör, av föga intresse för den som inte är politiskt intresserad. I stället handlar det så klart om att börja förbereda de egna följarna på vad som väntar, att entusiasmen behöver bli högre, att det är dags att börja mobilisera. Det är ett budskap till den andra sidan att de inte kan vänta sig en enklare splittrad valrörelse. Alliansen kommer gå fram som en enhet och borgerligheten kommer förbli lojala mot varandra även om man inte är helt överens.
En av de viktigaste punkterna där Alliansen har helt rätt och som borde bli det starkaste argumentet för ett maktskifte 2018 är just att de är den mest samlade gruppen i svensk politik just nu. S och Miljöpartiet har visat sig stå betydligt längre ifrån varandra än de nog själva först trodde och att styra tillsammans har varit en smärtsam upplevelse för alla inblandade. Den enda verkliga samlade motvikten till Alliansen är S i ensamt majestät och det partiet ligger nere och kämpar på under 25 procent, långt ifrån någon egen majoritet.
Samtidigt är det nog inte ett helt välkommet beslut bland alla Alliansväljare att vänta till 2018 och en ordinarie valrörelse. Efter Decemberöverenskommelsen finns det fortfarande många inom borgerligheten som är upprörda över att man inte fäller regeringen i förtid. Alliansen som koncept har funnits i över tio år nu och under hela den tiden har man inte lyckats förändra sig radikalt i opinionen utan legat på ungefär samma nivå. Allt detta är utmaningar att ta i beaktande. Men kvartetten har potential att vara mer samlad i en valrörelse än de rödgröna, Allianspartierna har fått tillbaka lite självförtroende och de verkar vara beredda att se över en ny plattform med nya visioner, något som saknades efter åtta år i regeringsställning och något som kommer behövas för att vinna nästa val.
Ett av Alliansens starkaste kort efter en orolig höst med ytterst svagt politiskt ledarskap från regeringens sida är de fyra partiernas regeringsduglighet och deras trovärdighet inför nästa val. Att de väljer att gå fram gemensamt 2018 är det smartaste att göra – förutsatt att man åter kan komma överens. Men Alliansen får vara förbered på att kritiken efter DÖ kommer fortsätta.
Hanna Marie Björklund