Centerledningen vill att partiet säger ja till Nato. Stämman i Falun om tre veckor avslöjar om partiledaren Annie Lööf har stöd för sin nya linje.
Under efterkrigstiden har svensk alliansfrihet främst byggt på samförstånd mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Denna blocköverskridande markering har avgjort det försvarspolitiska handlingsutrymmet för varje regering.
Centerns nya linje, ett ja till Nato, villkoras med ett nej till kärnvapen i Norden och ett nej till stationerad utländsk trupp på svensk mark. Det är en pragmatisk anpassning till rådande säkerhetspolitiska läge, men samtidigt en viss ideologisk förskjutning. Centerpartiet har alltid varit försvarsvänligt, men alliansfriheten har setts som en nyckel till att undvika krig. Men inte till varje pris. När den grundstötta ubåten U137 i Karlskrona skärgård var på väg att skapa en väpnad kris hösten 1981, var regeringen Fälldins besked till försvaret det välkända: Håll gränsen!
Under det kalla kriget var Sverige formellt neutralt, men sympatierna låg åt väst. Även under de mest antiamerikanska regeringsåren, med Olof Palmes retoriska skuggboxning, pågick ett intimt men hemligt samarbete med USA och Nato.
Insikten om att Sverige i dag inte har tillräcklig förmåga att freda sig vid en väpnad konflikt manar till nya säkerhetspolitiska slutsatser. I vågskålen ska läggas ett återupprustande Ryssland där invasionen i Ukraina och ockupationen av Krim kraftigt har ökat spänningarna, även i Östersjöområdet. Bilden av Sverige, men även Finland, som sårbar punkt har stärkts.
Nato erbjuder en enhetlig försvarsgemenskap med våra grannländer samt ömsesidiga solidaritetsförklaringar. Ett medlemskap är samtidigt ett mycket definitivt steg. Beslutet kan inte tas utan att Finland är med. Finlands sak är Sveriges, av historiska såväl som säkerhetspolitiska skäl. En sammanhängande zon av säkerhetsgarantier för Norden, men också Estland, Lettland, Litauen samt Polen, är alternativet till dagens läge. Det betyder kyligare relationer med Ryssland, även om det redan är frostigt.
Inte heller minoritetsregeringen, som i regeringsförklaringen hårt underströk sitt nej till Nato, är opåverkad. Tonen förändras. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) och hans parti har bytt argument. Socialdemokraterna säger nu nej till förmån för ett mer intensivt militärt samarbete inom Norden och med USA. Regeringen tror att det är mer effektivt än ett Natomedlemskap. Miljöpartiet sitter i kläm och sprattlar vilt. Men bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står därmed kvar som aggressiva Natomotståndare.
Opinionen har rört sig i en Natovänlig riktning, men ett medlemskap kräver både ett blocköverskridande handslag och ett brett folkligt stöd. Från Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor kommer ungefär samma besked som från Centerpartiet. Alliansen närmar sig en samsyn. Natofrågan lär då få en framskjuten position inför 2018 års val.