Den ryska ekonomin har stora problem. Landets ekonomiska struktur har egentligen alltid varit underutvecklat på flera punkter, demokratin och rättssäkerheten brister, förutsägbarheten för näringslivet har varit dålig. Men de rika naturtillgångarna och den stora befolkningen har ändå lyckats hålla skutan flytande. Putin har kunnat erbjuda majoriteten av medborgarna en relativ förbättring av levnadsstandarden vilket har säkrat hans möjlighet att fortsätta styra.
Men på senaste tiden har den bilden svajat ordentligt. Kombinationen av att Putin allt mer faller för populism och propagandabilden av sig själv och därmed tagit onödiga risker i konflikter med andra länder, samt ett drastiskt sjunkande oljepris visar på den ryska ekonomins bräckliga grund. Sanktioner och krigsutgifter drabbar landet.
Rubeln har fallit i värde mot dollarn, 83 procent sedan årsskiftet, och i ett desperat försök att hejda fallet höjde under gårdagen den ryska centralbankschefen räntan 650 punkter, till 17 procent, och sade sig även vara beredda att sälja utländsk valuta och guld för att stärka landet som attraktivt för utländska investerare. Det fick valutan och börsen att stabiliseras något, men hotet kvarstår.
Man kan säga mycket om Putins politik och vad Ryssland borde eller inte borde göra för att stärka sin ekonomi, men man kan även stanna upp vid att konstatera följande: marknaden straffar betydligt bättre än politiken.
Politik kan vara korrupt, populistisk, kan missbrukas av makteliten, val kan riggas. Utländska företag och tillgångar kan beslagtas av giriga politiker och rättigheter kan inskränkas om landets styrande har tillgång till militärmakt. Men marknaden och världsekonomin går inte att lura, kan inte hotas till tystnad, mutas och slängas i fängelse. Ryssland är beroende av handel om omvärlden precis som alla andra länder som vill uppehålla materiellt välstånd. Ryssland är även beroende av att andra länders företag kommer till dem och investerar sitt kapital i deras ekonomi, och då förstår de själva att de inte kan behandla dem hur som helst. Uteblir dessa investeringar och kapital uteblir tillväxten för folket och därmed hotas stödet för makten. Det vet makten om.
En global ekonomi och en världsmarknad är på många sätt en av de starkaste metoderna vi har för att få fram demokratisering och fred mellan länder. En hoppfull insikt som visar att även om mycket i världen känns hemskt finns det annat som samtidigt pekar på att det blir bättre, och det är mycket tack vare den globala kraften i marknadsekonomi och demokrati.
Hanna Marie Björklund