Mitt i familjemyset kan det vara trögt att snacka stålar och gemensamt ansvar, men det är nyttigt.
Vårt samhälle är byggt kring både privatekonomi och det avancerade system av in- och utbetalningar som lite uppsminkat kallas för välfärd. En del är lika för alla, annat är mer följden av olika val i olika skeden av livet.
Det får konsekvenser.
När en man och en kvinna skaffar barn är det inte ovanligt att en av dem går ned i arbetstid. Det är kvinnan.
Chockad? Nej?
Förstår det. Men det får faktiska följder som fler i den situationen behöver tala med varandra om, i ett så tidigt skede som möjligt. Med deltid blir den egna inkomsten lägre. Det blir också pensionsinbetalningarna, den sjukpenninggrundande inkomsten och leder till en något lägre pension längre fram i livet.
Kvinnor som väljer deltid för att ta hand om barnen behöver också ställa krav på att familjeinkomsten hanteras jämställt – även på lång sikt. Det är klart att det är en jobbig diskussion, men nyttigt. Inte minst för män som jobbar heltid och aldrig funderat på annat.
Färsk statistik från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att två av tio kvinnor i åldern 20-65 jobbar deltid i stället för heltid. För männens del är det bara en av tio. Ibland är det för att arbetsgivaren inte erbjuder det. Ibland är det för att kombinera jobb med studier. Men lika ofta är det av ”personliga skäl”. En något lägre andel svarar ”ta hand om barn” eller ”egen sjukdom”. Gråzonen mellan de två sistnämnda och personliga skäl gör statistiken lite grumlig, men ändå.
Med ett barn på ett eller två år arbetade mer än var fjärde kvinna deltid. För män, med barn i samma ålder, var det färre än en av tio.
Av de kvinnor som hade tre eller fler barn arbetade ungefär 37 procent deltid när det yngsta barnet var ett till två år. Det är mer än var tredje kvinna i den situationen.
Vi vet att långvariga ojämställdheter lätt uppstår vid första barnet. Ingen vill något illa. Många gör det som i stunden känns "rätt" eller mest bekvämt. Föräldraledighetens frivilliga del gör att mödrar är hemma betydligt mer än fäder.
Det påverkar inte bara hur mycket kontakt barnet i sin yngsta tid får med respektive förälder. Det påverkar direkt mammans livsinkomst och framtida pension. Den ordningen kan också visa sig underlätta för faderns möjligheter att göra egen karriär och höja sin lön.
För den som jobbar deltid påverkas även den framtida pensionen. Den blir lägre.
Alla parbildningar varar inte för evigt, på gott och ont. Var och en tar med sig sin livsinkomst, sina pensionsinbetalningar och så vidare. En del upptäcker detta faktum först långt senare i livet, den hårda vägen.
Då är det bättre att ha snackat om det från början. Hur kompenserar vi för varandra? Hur delar vi nyttor, stålar och ansvar mer lika?
Det är åtminstone så det borde vara i de familjebildningar där man är två vuxna om beslutet.