Den svenska skolans svagheter illustreras åtminstone delvis genom resultaten i internationella jämförelser som Pisa-mätningarna. Svenska elever underpresterar i matematik, läsförståelse och naturvetenskap.
För att råda bot på problem är det viktigt att ha koll på orsakerna. Under Alliansregeringen 2006–2014 förändrades läroplan och lärarutbildning. Det åtgärdade ett antal kända svagheter. Reformerna för att öka lönespridningen inom skolan fyllde ett annat behov. Yrkeskarriärer där ingångslön och slutlön skiljer sig föga åt är allt annat än attraktiva. När särskilt kvalificerade lärare får tydliga lönelyft ökar drivkrafterna för fler att prestera mer.
Andra faktorer bakom kvalitetsproblemen har varit rekryteringen till lärarutbildningarna. Det var helt enkelt så att alla som ville kom in. I kombination med genomgående låg utbildningskvalitet var det allt annat än bra. Allt detta underställdes strama ekonomiska ramar, resultatet av 80-talshybris, 90-talskris, budgetsanering och flummig skolpolitik. Problemen är många. Och då har vi inte ens berört rektorsrollens utveckling.
Mycket har dock gjorts under tio år för att skolan ska bli bättre, men effekterna har hittills varit för små.
På måndagen släppte Skolverket en ny rapport. Den växande andelen elever som har kommit till den svenska grundskolan efter 2006 från stater med svaga utbildningssystem har påverkat såväl resultat som gymnasiebehörighet. Inte heller det kan sägas vara en överraskning.
Efter 2006 har den genomsnittliga invandringsåldern för skolbarn ökat från sju år till nio år. Många av föräldrarna har dessutom låg utbildning. Skolan ska kompensera för mycket – och det på två år kortare tid i snitt. Elever med studiebegåvning kan nog snabbt tillgodogöra sig nya kunskaper i en ny miljö. Andra, några kanske med särskilda behov, får en betydligt svårare resa.
Skolverket är mycket noga med att påpeka att det här inte är huvudanledningen till att Pisa-resultaten ser ut som de gör, bara en bidragande faktor. Den bärande orsaken beskrivs som mer "svåranalyserade faktorer", men hänger ihop med allt det som nämnts ovan.
Allt som allt är detta en tydlig illustration av hur flyhänta löften om att lösa skolans problem på 100 dagar, vilket den nuvarande utbildningsministern stod för i senaste valrörelsen, var rena bluffen. Skolans utmaningar är omvittnat många och det handlar inte bara om själva skolan. Vardagen runt omkring påverkar också. Bland annat skriver Skolverket att integrationen – inte bara i skolan utan också i samhället som helhet – måste bli bättre. Detta är inte gjort i en handvändning. Särskilt som de flesta partier i Sveriges riksdag mest har ägnat sig åt migrationspolitik på senare tid. Integration är svårare och knöligare. Det kan kräva många obekväma och smärtsamma beslut. Alltifrån att enskilda elever ska tvingas att gå ett extra år i grundskolan till en bredare omstöpning av hur svensk arbetsmarknad fungerar.