Finansminister Anders Borg (M) har kommit att symbolisera en god hantering av statsfinanserna. Att Socialdemokraterna lägger krut på att försöka skadskjuta den bilden är inte förvånande. Det mer anmärkningsvärda är att oppositionen kastar sten i glashus.
Vi såg det i partiledardebatten och under de senaste dagarna har Magdalena Andersson (S) ägnat all kraft åt att beskylla finansministern för att skuldsätta svenskarna för att vinna valet. Om vi hade haft bullrande högkonjunktur och staten gjort minus så hade det funnits fog för kritiken. Nu är det mest retorik.
Under Alliansens styre har statsskulden minskat. I en internationell jämförelse står Sverige stadigt. Av de stora EU-länderna är det bara Tyskland som väntas ha lägre budgetunderskott. Statens minus handlar lite drygt om en procent av BNP. I stället för att dra åt alla svångremmar, driver Alliansen och Borg på konsumtionen. Det ska gynna företagen och jobben. Priset är att staten går back.
Med lågstatsskuld och rekordlåga räntor är underskottet ingen kris. Även Socialdemokraterna räknar med underskott i sin budget, ett minus som ska ökas på med kostnaden för det femte jobbskatteavdraget. För S-ledningen vill både behålla skattesänkningen och kritisera den. En motsägelsefull taktik som ändå tjänar sitt syfte. Om S skulle gå till val på höjd inkomstskatt för breda löntagargrupper då skulle Alliansen bocka och ta emot väljarströmmarna med öppen famn.
Alliansen lovar i sin tur inga skattesänkningar. Anders Borg hävdar att det inte finns utrymme för detta de närmaste åren. Utgiftsökningar ska gå till skola och utbildning. Det är politikens basmat, en stadig frukost med havregrynsgröt och knäckebröd. Detta har Socialdemokraterna förstås svårt att kritisera, utan att själva kräva skattehöjningar. I stället driver Andersson kravet på att banta de tio största myndigheterna. Det betyder färre jobb inom Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, försvars- och universitetssfärerna.
Offentlig byråkrati tål förvisso att effektiviseras, men det är mer än vanskligt att utlova stora kostnadsminskningar på förhand. Det kan bli som när regeringen Persson trixade med arbetslöshetssiffrorna genom att i hög takt förtidspensionera människor med viss arbetsförmåga.
Regeringens insatser för hållbara statsfinanser står stadigt nog. Det som däremot kan vara värt att hålla ett öga på är underskotten i kommuner och landsting. Växande bekymmer lär bli en statlig huvudvärk och försvaga framtida skatteintäkter. Då kan statsbidragen till vård, skola och omsorg behöva stärkas för att motverka skattehöjningar i kommuner och landsting. Här riktar S ingen kritik mot regeringen.
Syftet är alltså inte att föra ett djupare resonemang om offentlig ekonomi. Syftet är att försöka underminera bastionen Borg.