Varje år slängs 1,2 miljoner ton matavfall i Sverige, drygt hälften är helt ätbart. I världen beräknas det att 30 procent av all mat som produceras slängs. Det är hushållen som står för det absolut största svinnet, och likaså där mest kan göras. Produktionen av den slängda maten i Sverige skapar varje år utsläpp på cirka 2 miljoner ton koldioxid, 3 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.
Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag om att minska matsvinnet. Bland annat genom att sprida information till konsumenter, uppmärksamma hinder för minskat matsvinn, stimulera utnyttjande av oundvikligt matsvinn för biogasproduktion och så vidare. Problemet är uppmärksammat på regeringsnivå, det är bra, men i grunden är det alltså hos människan förändringen måste ske. Att köpa mat som man sedan slänger är galet, och ja, de flesta av oss är nog galna ibland. Galet både för miljön och plånboken.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson jobbar med att sälja in delar av djur som inte är så populära i Sverige, till Kina. Det handlar om till exempel kycklingfötter och grisöron. Det är en del av lösningen. Hela djuret ska utnyttjas, och där kan en utökad handel hjälpa. Synsättet om att bara grisens fläskfilé är något värt, är respektlöst mot djuret, mot naturen och mot allt arbete som ligger bakom. En matkultur där allt på djuret utnyttjas börjar dock bli mer framträdande, så förhoppningsvis är den inställningen under utfasning.
Ett annat perspektiv är vår vana av att alltid vilja köpa färskt kött. Varför inte fryst? Korta bäst före-datum är en stor källa till matsvinn. Tillgången till färskt kött året om är något vi människor har gett oss själva möjligheten till att ha, genom att styra djurens livscykler. Med till exempel lamm, som normalt föds på våren och blir till kött under sen höst. I stället har vi kommit på att lamm kan födas på vintern, växa rekordsnabbt och bli kött till påskbordet. Hösten är egentligen köttets säsong. Kanske kan vi klara oss med fryst kött i större utsträckning under resten av året?
Till sist, bristen på mat lyfts ofta fram som ett argument emot ekologiskt lantbruk, vilket normalt ger något lägre produktion än konventionellt, som använder konstgödning och bekämpningsmedel. Med enbart ekologiskt lantbruk skulle inte maten räcka till världens befolkning menar man. Tar vi nu matsvinnet, och det faktum att det i dagsläget produceras kalorier nog för att föda 12–14 miljarder människor, blir det argumentet innehållslöst. Det finns i dag cirka 7,25 miljarder människor på jorden – världssvälten existerar likväl. All världens enorma matsvinn är ett mycket större problem i det sammanhanget.