Miljöarbete med onödig ovisshet

Jordbrukets miljöinsatser bygger till stor del på pengar från staten och EU. Framförhållningen är minimal. Vilken annan yrkesgrupp hade accepterat det?

Ledare2013-12-28 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Vi vet inte vilka miljöersättningar det blir 2015. Det är beskedet Sveriges lantbrukare får av Jordbruksverket om den snara ekonomiska framtiden. Miljöersättningar finansieras gemensamt av Sverige och EU och utgår till lantbrukare som skapar någon form av samhällstjänst genom sitt företagande. Det kan gälla ekologisk odling, bevarande av natur- och kulturmiljöer eller bevarande av utrotningshotade husdjursarter.

Inför 2014 minskar ersättningarna med 1,3 miljarder och 2015 vet man helt enkelt ingenting om. På Jordbruksverkets hemsida går det vidare att läsa att vissa ersättningar kan antas försvinna och vissa tillkomma. Svaren är allt annat än uttömmande. Finns det någon annan bransch där en sådan ovisshet skulle accepteras? Hade det gällt en industribransch hade förmodligen reaktionen blivit kraftig, strejk utbrutit och förhandlingar varit den enda utvägen. Att det här knappt uppmärksammats i media är inte särskilt förvånande men beklämmande.

Svenska lantbrukare svävar i total ovisshet i hur deras verksamhet kommer att förändras inom de närmsta åren. För de som bedriver produktion med utrotningshotade husdjursarter kan ersättningen, som nu helt tas bort, vara avgörande för att kunna fortsätta. Natur- och kulturmiljöer kommer med största sannolikhet att försvinna, eftersom detta samhällsansvar helt kommer att läggas på lantbrukaren. De miljötjänster som utförs av lantbruket kommer att drabbas hårdast. Omställning till ekologisk odling, åtgärder för att minska kväveläckage, bevarande av betesmarker med mera är mycket beroende av politiska signaler. Ersättning i form av ekonomiska medel krävs för att driva miljöarbetet framåt. Bönder kan inte antas bära hela samhällets ansvar för en hög biologisk mångfald, eller upprätthållande av ekosystemtjänster som hela mänskligheten är beroende av.

Av den anledningen är miljöersättningarna den viktigaste stödform som finns i dagens jordbrukspolitik. Det är nämligen ett stöd som representerar de mervärden som skapas i ett miljövänligt lantbruk, som är så livsviktiga, men ack så svåra att visualisera vid kassan i mataffären. I den bästa av världar skulle naturligtvis alla dessa samhällstjänster ges kostnader som läggs på produkterna som lantbruket producerar. Alla människor skulle sedan vara beredda att betala för dessa.

Jordbruksstöd och dess effekter är omdiskuterade och en helt avreglerad marknad vore att föredra, om den fungerade. Det som ställer till det när det gäller miljö- och hållbarhetsfrågor är att naturen och miljön består av levande, organiska processer. När en art har försvunnit är den borta för alltid, när ett ekosystem skadats kan det vara skadat för evigt. Ingen marknad eller kurva över utbud och efterfrågan kan ställa de skadorna till rätta.

Lantbruket förtjänar samma villkor som andra näringar. En sådan här otydlig kommunikation till en hel yrkeskår gällande deras närmaste framtid är oacceptabel.

Adam Arnesson