Är en kommun utan ett badhus en plats utan självförtroende? Det är lätt att få det intrycket. Sverige kryllar av gamla simhallar med drygt 40 år på nacken. Gemensamt för dessa är att de är slitna – och kostar stora pengar att få i gott skick.
2012 beräknades upprustningsbehovet för landets simhallar vara närmare 40 miljarder kronor. Det är en ansenlig tugga av kommunernas investeringskonton. Många gånger närs också visioner om äventyrliga anläggningar som ska bjuda på något mer än det traditionellt fyrkantiga. Något som sticker ut. Det kostar på. I de fyra kommunerna i sydöstra Sörmland har simhallarna de senaste åren hamnat i politiskt fokus.
I Trosa kommun har det på många sätt gått troll i renoveringen av Safiren i Vagnhärad. Projektet har överklagats, försenats och fördyrats. I förra veckan diskuterade fullmäktige den styrande Alliansens förslag att lägga ytterligare 20 miljoner för att få badhuset klart i slutet av sommaren. Projektet skulle då bli cirka 40 miljoner dyrare än den ursprungliga beräkningen på cirka 80 miljoner. Även om man från början räknade med en extra buffert på 20 miljoner till. Frågan sköts på till nästa fullmäktige för att förbättra beslutsunderlaget. Då behöver beslutet tas om inte Safiren ska vara stängd även under hösten. Kommunledningen anser att ansvaret för en stor del av de ökade kostnaderna kan läggas på projekteringsföretaget. Kommunen kommer att kräva bolaget på närmare 28 miljoner kronor, vilket skulle minska skattebetalarnas nota för badäventyret.
I Nyköping är det Hjortensbergsbadet som ska lyftas ur sin slitna tillvaro. Från början var detta beräknat till 107 miljoner kronor. Det höll inte så länge. Ganska snart fick kommunstyrelsen skjuta till ytterligare 20 miljoner. Taket var så illa däran att det behövde rivas.
I Oxelösund började de röda renoveringsplanerna på Ramdalen i något blygsam skala för cirka åtta år sedan, det talades om cirka 20 miljoner. I dag, flera renoveringsetapper, senare pekar det mesta på att 100 miljonersgränsen kommer att nås innan de kommande två etapperna är färdiga.
I Gnesta har majoriteten och oppositionen blivit oense om värdet av att renovera. De styrande rödgröna håller fast vid en renovering av Frejahallen. Alliansen hävdar att de rödgröna har accepterat en så omfattande kostnadsglidning för upprustningen att det är klokare att bygga nytt på Hagstumosse. Det kostar förstås ännu mer.
Med tanke på de stora summor som är inblandade – och de närmast givna kostnadsökningarna under projektens gång – är det förvånande att inte fler kommuner börjar samverka om simhallar. Även om det finns byråkratiska hinder. Ta bara Nyköping och Oxelösund. Det skiljer en mil mellan huvudorterna och det är många, många miljoner i potten.