Ingen höjer längre på ögonen över att Sveriges utrikesminister är en kvinna. Vi har, bland andra, Karin Söder att tacka för det.
Hon föddes i värmländska Frykerud 1928 och avled några dagar före årets julhelg. Den blivande ministern och partiledaren växte upp i en tid med andra förutsättningar och andra värderingar, men visade att målmedvetenhet och egen ansträngning kan bära långt. Även i ett samhälle med ingrodda uppfattningar av vad män kan och vad kvinnor borde göra.
I historiens ljus bör Karin Söder, på samma sätt som Thorbjörn Fälldin, ses som intimt förknippad med den framgångstid som Centerpartiet upplevde under 1970-talet. Det tidigare bondeförbundet växte till det största icke-socialistiska partiet i den regering som 1976 bröt Socialdemokraternas långa regeringsinnehav. När treparti-alliansen under Thorbjörn Fälldin klev in i Rosenbad skrev den också historia genom att göra en kvinna som ansvarig för utrikespolitiken. Karin Söder, då vice ordförande i Centern, fick uppdraget. Hon drev, fram till regeringens avgång 1978, bland annat en tydlig linje mot apartheid-regimen i Sydafrika och verkade för nedrustning i det kalla krigets skugga.
Därefter har Sverige haft en rad kvinnor på den högsta posten i Arvfurstens palats; en prestigefylld position med stor frihet för ministern att styra sitt område. Listan består i dag av Margareta af Ugglas, Lena Hjelm Wallén, Anna Lindh och Margot Wallström. Hundra år av män har ersatts av tre decennier med möjligheter för alla. Det brukar kallas att krossa glastak, någon kliver igenom en barriär för vad som ses som en möjlig karriär. De grundläggande spelreglerna förändras.
Karin Söder var socialminister i den andra Fälldinregeringen 1979–1982 och införde bland annat högkostnadsskyddet inom sjukvården och stöd till öppna förskolor. Tyvärr blev hon mer känd för förmynderiet med lördagsstängt på Systembolaget.
1985 blev hon den första kvinna som valdes till ordförande för ett riksdagsparti – ännu en barriär var bruten. Sjukdom förkortade karriären, men avtrycket av insatserna kan ses än i dag. Inte bara genom att hennes parti till dags dato har haft tre kvinnor som främsta företrädare, utan också genom en uttalad vilja till ideologisk debatt. Söder, som själv var socialliberal, lyfte gärna fram lusten till ideologisk debatt som en tung faktor bakom Centerns utveckling från Bondeförbundet till det då största regeringspartiet. Att gå från utpräglat intresse till bärande idé är bra för hållbarheten.
I mitten av november hade jag förmånen att få lyssna till Estlands utrikesminister Marina Kaljurand. Hon riskerar inte att bli misstolkad. Kaljurand är partilös, men när koalitionsregeringen utnämnde henne var protesterna få. Esternas kanske mest rutinerade diplomat mötte inget glastak, bara respekten för kunskap. Det tjänar som en lämplig påminnelse om att det fortfarande finns ett genomskinligt tak att krossa i Rosenbad, statsministerns.
Kompetens har inget kön, inte inkompetens heller.