Mätinstitutet Yougov publicerade i veckan en ny augustimätning i tidningen Metro, den första någonsin som gör Sverigedemokraterna till landets största parti. Yougov har en lite annorlunda mätmetod som vissa menar inte har samma statistiska säkerhet som exempelvis Sifos. Det är även viktigt att komma ihåg att det är det senaste valresultatet som spelar roll. Mätningar som sker däremellan är intressant, men de är fortfarande bara mätningar. Valdagen är vad som räknas för alla partier.
Med det sagt så är det klart att SD:s anmärkningsvärda siffror säger någonting om läget i opinionen. Det är enklare att stå mellan val och skicka missnöjda signaler till politikerna. Många känner just nu att de har mycket att vara missnöjda för. Alliansen är inne i DÖ-dimman och jobbar med sina förnyelseprocesser. Regeringen är något av den sömnigaste vi sett hittills, under det första året har de i princip inte åstadkommit någonting förutom att göra det dyrare att anställa unga. En ny mätning som Sifo tagit fram åt Svenskt Näringsliv visar att runt fem procent av väljarna tror på att regeringens politik ska skapa fler jobb. Mest negativa är de som röstade på SD i valet.
Här finns en viktig ledtråd till varför rubrikerna ser ut som de gör i dag. Många känner frustration, att Sverige är på väg åt fel håll, och att våra politiker inte har någon aning om hur de ska kunna vända det rätt igen. Man ser grova våldsbrott, medierna kan dra fram statistik allt de vill men om människor känner sig otrygga är de otrygga, det är en upplevelse. Många upplever att systemet för mottagande av flyktingar har havererat. Med köer, segregering, sysslolöshet och bostadsbrist. De accepterar inte talet om att vi inte kan bestämma ett tak på grund av internationell rätt. Och de känner oro inför att jobben blir färre, att tillväxten stannar av. Regeringen har inga svar. Människor vill skicka signaler till dem att reagera, säga något, erbjuda lösningar.
Det mest tragiska med missnöjesröstning, förutom det självklara att det riskerar drabba de grupper som pekas ut av populisterna, är att många verkar vara mer intresserade av att klaga än av att ge alternativ. Ett av SD:s största problem är deras inkompetens och att de inte har några svar, inga alternativ till vad vi ska göra på andra politikområden. När val närmar sig nästa gång får vi hoppas att inte alla de som nu missnöjesyttrar också kommer missnöjesrösta, så vi blir sittande med inkompetenta makthavare. Det kan till och med vara värre än dagens inkapabla sådana.