Redan när hon tillträdde var Ebba Busch Thor tvehågsen inför decemberöverenskommelsen (DÖ). Debatten på Kristdemokraternas riksting har spelat henne i händerna. Hon har kunnat försvara sin företrädares beslut, samtidigt som en tillräckligt stor del av partiet har kunnat vädra sitt missnöje.
Det blev en lång och ordrik debatt, och DÖ fick tummen ned. Kristdemokraterna vill komma undan Göran Hägglunds underskrift. Partistyrelsen fick i uppdrag att hantera reträtten. Det lär ta sin tid.
Ingen älskar DÖ. Men politikens vardag är inte alltid byggd på idealiska förutsättningar.
Att den svenska regeringen med DÖ kan driva upp skattetrycket för den breda allmänheten i klassisk vänsteranda utan att det finns en vänstermajoritet i riksdagen, är förvisso ett problem. Andelen som inte vill höja skatterna är betydligt större, men då räknas Sverigedemokraterna in. Den politiska kraft som ingen vill ge inflytande.
Om landet ska kunna styras, har Alliansen sagt, ska det största blocket kunna få igenom sin budget. Det har Socialdemokraterna och Miljöpartiet accepterat för den här mandatperioden och nästa.
De inblandade har varit överens om att så att säga förenkla den politiska spelplanen. Det KD nu säger är att partiet vill dra sig ur. Den pådrivande faktorn är regeringens höstbudget. Den kommer att slå hårt mot företag och mot jobben på den privata arbetsmarknaden. Det är där det skaver för många andra kritiska Alliansröster. Ungefär som skattesänkningar hade varit väldigt jobbiga för Socialdemokraterna att avstå från att rösta emot. Om maktförhållandena hade varit de omvända.
Vad blir nu följden av debatten inom KD? Rösterna som anklagar statsminister Stefan Löfven (S) för att agera maktfullkomligt, härja fritt, ska noteras. Inhoppet där statsministern klampade in och hävdade att det vore okristet att bryta DÖ, det var allt annat än smart och kan mycket väl ha påverkat slutvoteringen.
Så länge Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet håller fast vid överenskommelsen fungerar den fortfarande. Men. KD-beslutet och kritiken mot DÖ inom Moderaterna kommer att driva Alliansen till en styrkedemonstration i någon form. Även om övriga tre partier inte gör som KD. Det lär inte bli nyval i första taget. Men när en tillräckligt viktig fråga kommer på bordet öppnar sig dörren för en misstroendeomröstning. Inte mot hela regeringen, men väl mot en minister. Det vore en skarp markering om att regeringen sitter på nåder. Om misstroendet därefter blir riksdagens åsikt då är det regeringens problem.
Avgår Löfven så har inte DÖ brutits från de tre kvarvarande Allianspartierna. Låter han ministern som saknar riksdagens förtroende lämna och sitter kvar själv, då gäller DÖ fortfarande som det var sagt.
UPPDATERING:
Strax före klockan sju kom besked från Moderaterna att partiet betraktar överenskommelsen med S och MP som död. Så länge det inte finns en samlad Alliansbudget som kan ställas i kammaren mot den som regeringen och Vänsterpartiet vill ha, är trots det läget detsamma som före KD:s riksting. Det betyder däremot att Moderaterna slipper en debatt om DÖ nästa helg när partiet håller stämma.
M-ledaren Anna Kinberg Batra säger i stället sig vilja samla Alliansen för att diskutera det uppkomna läget. FP-ledaren sade tidigare i veckan att han räknar DÖ som överspelad om KD lämnar uppgörelsen. Centerpartiet säger nu något liknande. Att DÖ är borta "i sin nuvarande form". Det betyder att Allianspartierna nu kan lägga ett gemensamt budgetförslag i kammaren och rösta på detta.
För någon vecka sedan sade Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson att Allianspartierna varje dag ska ”vara beredda att ta över regeringsansvaret om det behövs”.
Möjligen var det profetiskt. Men än så länge finns inget gemensamt motbud till regeringens budget. Först då – eller om Alliansen kommer överens om att lämna in en misstroendeförklaring, börjar riksdagens tideräkning efter decemberöverenskommelsen.