Visst är det glädjande att den så kallade Nyköpingsmodellen återkommande nämns i positiva ordalag när det kommer till hur skolan kan arbeta mot segregation. Samtidigt gäller det att minnas att vi egentligen inte vet vilka effekter modellen har fått.
Den rödgröna kommunledningen i Nyköping talar gärna vamt om Nyköpingsmodellen. Oppositionen är mer sparsmakad. Trots att själva organisationen är allt annat än blockskiljande. När kommunens fyra geografiskt uppdelade högstadieskolor lades ned till förmån för en enda stor skola, gjordes det på bred parlamentarisk grund. Centerpartiet stod utanför på grund av att flera landsbygdsskolor blev av med årskurserna 4–6. Sverigedemokraterna var inte heller med. Övriga partier var någorlunda ense i sak och ambition.
Åtgärden ska ses som ett djärvt drag att bryta effekterna av klassisk bostadssegregation. Våra val av bostäder brukar följa mönster av såväl utbildning och arbete som generation. Med Nyköpingsmodellen fördelades elever som vandrat genom låg- och mellanstadiet ihop med jämnåriga från närområdet till nya klasser, med övervägande nya ansikten från andra skolor.
Samtidigt bar förändringen på ett klassiskt drag av ovanifrånstyrning, en tydlig centralisering. Allt litet blev stort. Sådant är aldrig utan baksidor. När väldigt många elever samlas på en plats skapas oundvikligen viss friktion. Inte minst under högstadietiden där såväl vuxenblivande som jagutveckling sällan är en visa enbart i dur. Kritiska röster bland elever har också hörts (SN 14/11-2015). Förvånande vore det annars. Genom att utgå från mindre, avgränsade arbetsenheter inom de två skolbyggnaderna Alpha och Omega (den före detta Borgmästarhagskolan) kan man säga att skolan redan från början har försökt att minska mängden oönskade stordriftsproblem.
Nyköpingsmodellen är på sitt sätt en kommunal jätteversion av hur en friskola fungerar. Alla som vill gå i en kommunal skola placeras på en och samma plats, oavsett bostadsadress. Den som inte trivs kan fritt byta till något som känns bättre.
Vet vi då om Nyköpingsmodellen fungerar som det är tänkt? Efter knappt två år går det inte att leverera alla svar. Sammanslagningseffekterna behöver och bör granskas mer ingående. Att kunna visa att modellen håller vad den lovar är det centrala – och ett ansvar som de folkvalda måste ta som beställare av verksamheten.
Några effekter går säkert att påvisa ganska lätt. Att många elever i den nya skolan hittar nya kompisar från andra stadsdelar och småorter, exempelvis. Fast den blandningen är bara en del av utmaningen. Den nya skolan ska också leverera bättre kunskapsresultat än tidigare, erbjuda en konstruktiv lärandemiljö och goda chanser för varje elev att maximera sina förmågor, oberoende av föräldrarnas studievana eller inkomster. Det är i detta som de mer handfasta svaren på frågan om Nyköpingsmodellen är rätt åtgärd i rätt tid kommer att finnas.