I fredagsnatten, över det pulserande, mångfacetterade och glädjerika nöjeslivet i Paris, sänkte sig mörkret. Terrorn kastade återigen sin svarta skugga över friheten, jämlikheten och broderskapets vagga, republiken.
Paris som ofta kallas för ljusets stad eller kärlekens stad drabbades återigen av dess absoluta motsatser. Terrorister slog bland annat till mot en konsert, en bar och en vänskapslandskamp i fotboll. Med sprängladdningar och automatvapen , krigets verktyg. Under hela fredagsnatten steg antalet dödsoffer.
Det är svårt, precis som vid de andra omfattande terrordåden i världen, att ta in omfattningen av det helvete som utspelades under nattimmarna i den franska huvudstaden. Vi vet att det har hänt liknande terrordåd förut. Vi kan ta in kunskapen om att det, oavsett motivets detaljer, är det öppna samhällets fiender som har gjort detta hemska. Men chocken förblir lika stark.
Redan på lördagsförmiddagen pekade den franske presidenten Francois Hollande ut terrorgruppen IS som ansvarig för dådet. Jihadistiska extremister och antisemiter har varit inblandade i flera terrordåd i landet under 2015, bland annat attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari och en skola i Toulouse i mars. Tillsammans med Storbritannien och USA är Frankrike en av de stater som har varit mest aktiv i kampen mot IS terror i Syrien och Irak – utan att gå hand i hand med den syriska regimen.
Terrordåd har tyvärr drabbat Europa förut och inte bara under 2000-talet. Många av de gångna decenniernas våldsdåd hade också politiska förtecken. Att försöka förekomma och förhindra terrorism ingår i värnandet av vår öppenhet. Många dåd förhindras, men alla stoppas inte i tid.
I slutänden handlar det om vår idé om hur ett samhälle ska fungera. Det vi har, det Frankrike har. Det är en kontrastrik gemenskap med vida rättigheter kombinerade med grundläggande regler om hur vi förhåller oss till varandra. Det är ett liv med frihet och öppenhet mot människor omkring oss, ett liv som inte enbart ska gå ut på att skydda oss från andras mordlystnad. Alternativet är mörker. Det förenas i begrepp som förtryckande, förföljande, förnedrande, förstörande och förödande. Dessa termer som civilisation och demokrati ska vara ett medel mot.
Terror drabbar inte bara platser som Paris, New York, London och Madrid. Det är terror när självmordsbombare attackerar en torghandel i Bagdad, när beväpnade massmördare slår till mot ett universitet i kenyanska Garissa eller när nigerianska städer som Baga ödeläggs av fanatiska islamister.
Alla attacker mot en fredlig samvaro är ett fruktansvärt brott. Det skakar oss alla när det sker och alla våra skyddsinstinkter maximeras. Samtidigt hotar dessa dåd att gröpa ur tilltron till vår nästa. Att det fredliga bara blir till en form av avsaknad av krig. Det vore ett steg mot ett växande mått av barbari, på civilisationens bekostnad.
Frankrikes sak är vår. Demokratins sak är vår.