Inte på väldigt länge har svensk politik varit så spännande. För en månad sen var Alliansen uträknad. Nu kommer rubrik på rubrik om hur gapet mellan blocken minskar. Ett gap som däremot var stort häromdagen var Åsa Romsons, när det hettade till rejält i en miljödebatt i SVT. Miljöpartiets språkrör nästan skrek åt Centerpartiets Annie Lööf, men rösten var snarare desperat än engagerad.
Miljöpartiet kritiserar Alliansens miljöpolitik och hänvisar till Naturskyddsföreningens nyligen släppta granskning "Fyra förlorade år för miljön". Den hävdar att oppositionen i större utsträckning har hållit vad de lovat på miljöområdet och att Alliansen inte gjort tillräckligt.
Men tittar man närmare på rapporten visar det sig att de enbart undersökt vad enskilda riksdagsledamöter har sagt och skrivit i riksdagen. Två saker bör då noteras. Det ena är att mycket av Alliansens arbete görs utanför riksdagen. På miljödepartementet, i regeringen, i internationella förhandlingar, i diskussioner utanför riksdagskammaren, via myndigheter och så vidare.
Det andra är att det är väldigt lätt för partier i opposition att rösta för förslag utan att egentligen behöva ha en plan för hur de ska genomföras. Därmed blir det lättare att hålla löftena.
De löften Naturskyddsföreningen jämför med är inte heller några som partierna gick till val på 2010. Det är huruvida partierna svarat ja eller nej på Naturskyddsföreningens egna frågor för fyra år sedan. De har gjort på samma sätt i år och tycker att Miljöpartiets politik är bäst för miljön. Detta eftersom MP till hundra procent stödjer Naturskyddsföreningens förslag.
Det är på många sätt bra förslag, men att utifrån detta hävda att Miljöpartiet är bäst på miljön blir missvisande. Det utgår nämligen från att Naturskyddsföreningens värden är de enda rätta och tar inte hänsyn till vilken effekt förslagen har på exempelvis miljön för landsbygdsbefolkning eller jordbrukare. Att värna om möjligheten att bo och verka i hela landet, och kompensera för eventuella utsläpp genom hårdare lagstiftning på andra områden, ses som oväsentligt.
Sverige har minskat koldioxidutsläppen med 16 procent med Alliansen, är ledande i EU på förnybart, ses som ett föregångsland av OECD. En fortsatt offensiv klimatpolitik är ett måste. Ett steg är att sälja av statliga Vattenfalls delar utanför Norden för att motverka investeringar i kolkraft. Här kunde regeringen gott ha varit hårdare, även om ägardirektiven har stramats upp och tvingat Vattenfall att satsa på förnyelsebart även utanför Norden.
Miljöpolitik handlar inte om att skrika högst. Det krävs konkreta handlingsplaner för hur miljön ska förbättras. Samtidigt som hela landet får leva.
Johanna Lundgren Gestlöf