När paniken skriver planen

Regeringen söker desperat strider som inte finns.

spe06635.jpg

spe06635.jpg

Foto: Fotograf saknas!

Ledare2016-03-01 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Panikplan. Kvällspressens löpsedelsord är sprängfyllda med illustrativ kraft. Så också denna gång.

För regeringen Stefan Löfven och Socialdemokraterna är det så klart en mycket jobbig insikt. Den Stora Nya Planen beskrivs redan i förväg som en panikåtgärd. Det är förstås ingen slump. Listan över Löfven-planer som har fått stora namn och inte levererat något är lång. Kommer ni ihåg Framtidspartiet? Sverige Tillsammans? Utvecklingsmoral? Innovationskatapult? Fina ord, med ont om innehåll.

Nu ska Stefan Löfven tydligen försvara den svenska modellen. Han, hör och häpna, blåser till "strid" för en modell som inte kan sägas vara i närheten av hotad. Inget parti vill avskaffa den. För att skapa konflikt där måste man hitta på saker om vad andra partier står för.

Det finns så klart några väljare som kan förmås att tro på att Alliansen är det stora hotet mot jobben och tillväxten, liksom landets alla företagare och näringsidkare. Poängen är dock att just de väljare som lätt sväljer det budskapet redan är obrottsligt trogna Stefan Löfvens eget parti.

Opinionsmätningar må vara flyktiga, men dess långsiktiga trender är jobbiga att hantera. Saknar man dessutom en genomtänkt plan blir det lätt panik.

Slutsatserna av höstens och vinterns politiska utveckling är att regeringen inte har grepp om vardagen. Det är vardagen som puttar runt regeringen. Migrationspolitiken har konsekvent anpassats efter Moderaternas fotförflyttningar. Detta har sedan till synes dominerat allt regeringsföreträdare har talat om, men utan antydan till långsiktig plan, strategi eller ens en handfast målbild. En viss ljuspunkt bör vara att BNP-siffrorna ser mer positiva ut än väntat. Det finns kraft i ekonomin, men den budget med höjda skatter som regeringen lyckades få igenom i höstas har inte hunnit påverka utvecklingen. Ännu.

Koaltionskollegan Miljöpartiet ägnade helgen åt att försöka hela en del av de sår som uppkommit under hösten, den tid då regerandets realiteter tvingade partiet att välja raka motsatserna till den egna politiken. Inte bara en gång, utan återkommande. Att komma med egen MP-politik lär inte bli lättare av att regeringspartnern nu satsar allt på att den svenska modellen inte ska kunna förändras i någon form.

En lämplig liknelse för regeringens situation för tillfället är följande: Tänk dig en barnvagn som sakta rullar nerför en lång backe. I vagnen sitter ett barn och viftar med händerna åt olika håll. Det barnet är Socialdemokraterna. På ena ärmen till barnets overall, fäst med en rem, hänger en tumvante. Det är Miljöpartiet.

Nyckeln till det som sker står att finna redan i valrörelsen. Att gå till val utan en klar agenda med vad man vill åstadkomma tillsammans i Rosenbad är att som att sätta sig i den där vagnen. Du kan ropa ut nya värdeladdade begrepp och blåsa till strid bäst du vill, men styrkraften är redan borta.