Enorma skogsbränder, de drabbar väl bara platser i Australien, i Kalifornien och i Grekland? Storbranden i Västmanland motbevisar sådana tankar. Det brinner rejält – den största skogsbranden i modern tid för svensk del, sägs det. En person har omkommit, andra har skadats. Myndigheters förmåga till samverkan ställs på sin spets för att begränsa förödelsen och värna liv.
Det är gott om liv i skogen, många byar och boställen, hem och företag. De mest hotade platserna är redan utrymda. Invånarna i tätorten Norberg uppmanas att vara redo för att evakueras på kort varsel. Till detta ska läggas den ekonomiska tragedi det är när stora egendomar går förlorade.
I det stora hela har Sverige en god grundberedskap för akuta krissituationer. Det krävs ett väl förberett och samövat brandförsvar, räddningstjänst och polis, med stöd från försvarsmaktens flyg och tillgång till hemvärnspersonal. Hemvärnets insatser – en frivilligorganisation som på kort varsel kan hantera civila såväl som militära skyddsinsatser med god lokalkännedom – tål att uppskattas.
Styrkan i samhällsberedskapen bygger på att myndigheter snabbt kan samverka för att möta akuta kriser. Militärens stöd kan kallas in via lagen om stöd vid olyckor. Försvarsmakten har redan stora resurser insatta i bekämpningen av skogsbranden, med personal, helikoptrar och andra resurser.
Storbranden blev snabbt också politik. I går lovade Miljöpartiet att köpa in brandsläckningsflyg, i stället för att hyra in. Trots att planen från Italien och Frankrike redan var på väg och att europeisk samverkan bör vara kostnadseffektivt.
Sverige behöver bättre beredskap för mer extrema väderförhållanden, sade språkröret Åsa Romson. Det ligger en del i det. Om väderfenomenen blir mer extrema måste beredskapen följa med. Då talar vi om mer än stora skogsbränder, utan även om kraftiga översvämningar, långa värmeböljor, extrem kyla med mera.
Som en bisats smackade partiet sedan på med att MP har rätt i att vilja dra ned på försvarsutgifterna. Det är lagom fult att göra storbranden till bevis för att de militära utgifterna måste minska. Sverige har behov av skydd, både vid säkerhetspolitiska kriser såväl som naturkatastrofer. Försvaret gör här nytta på två fronter. Det ena utesluter inte det andra.
När vi talar om vilka resurser som verkligen behövs måste möjligheterna att öva krishantering i olika former lyftas fram. Inövade rutiner spelar roll. Kampen mot bränderna kan ske sida vid sida med skyddsinsatser för drabbade människor och djur. Sedan får vi inte glömma bort de spontana frivilliga insatser som görs i nödens stund. Ibland kan det vara något så handfast som att ställa några boxplatser till förfogande för oroliga hästar som har evakuerats från andra gårdar, undan elden och röken.