En slogan säger inget om vardagspolitikens riktigt svåra val, men i valtider finns stora vinster i att lyckas locka den som vill bry sig så lite som möljligt.
Titta där går en socialdemokrat! Titta där bor en centerpartist! Titta där åker en sverigedemokrat i sin dieseltruck! Titta där pendlar en moderat! Titta, där är en miljöpartists kolonilott!
Så har vi det inte här, inte ens i valrörelser. Många vårdar sin valhemlighet ömt. Partijackor syns mest i valstugor eller bland en handfull partiaktiva på torget en torsdagskväll.
Men enkla synintryck spelar roll. Få saker är så lätta att känna igen som en Maga-keps.
Maga är en förkortning för "Make America Great Again", den amerikanska presidentens mest lojala följare. Gör Amerika stort igen, gärna på alla andras bekostnad. I USA är politisk tillhörighet mer öppet markerat, särskilt i valtider. Kepsen berättar om personen och viljan att förändra. Med många kepsar blir det ett starkt vi.
Den röda huvudbonaden betyder inte samma för alla. En del ser någon som drivs av fördomar, stoltserar med sin kunskapsbrist och inkrökthet. Andra ser en kaxig friskus som har genomskådat etablissemanget och vill röja upp i politikerträsket. Med ”kepan” är du uppklädd till en partipolitisk övertygelse.
Konsten är inte att få politiker att klä sig på ett visst sätt, utan att få andra att följa med.
Här i Nyköping, i Sverige är det inte lika vanligt, inte än. Men alltmer sådant poppar upp, på allt från motormässor till musikfestivaler, där många rör sig.
Din och min uppmärksamhet mäts i ett fåtal sekunder i sociala medier. Då är det snabba symbolstarka intrycket mer värt än någonsin. Därför kommer kepspolitiken att växa. Nej, det här handlar inte om att Centerpartiet snart har en partiledare som heter Hatt.
Det handlar om vad du ser, tar in och scrollar vidare – och att alla partier vill att du ska se just dem och minnas något. Något som får dig att bry dig? Något som gör dig arg? Ilska är en stark drivkraft.
Populismens enkelhet är ofta framgångsrik. Ingen vill ju förlora på att inte ha varit tydlig och synlig nog. För långt, orkade inte läsa. Det som kokas ihop i USA skvätter ofta över Atlanten och hit.
Politikerna i svenska valrörelser klär sig politiskt, inte publiken. Än så länge.
Våra svenska partier laddar nu inför valåret 2026. Och det vanligaste väljarmötet är med någon som inte vill eller har tid att bekymra sig över politikens mer komplicerade vägval. Det ska kännas rätt, bara. Och de väljarna röstar också.
Trots att vardagspolitiken ofta handlar om just de där jobbiga och svåra valen mellan bra och vettiga saker som ställs mot varandra. Mindre barngrupper eller fler undersköterskor? Inga enkla val, ingen vinn-vinn.
I stället blir det massanfall på våra verklighetsbilder, om allt från farliga invandrare, giriga mathandlare och skumma privatläkare till klimataktivistiska myndighetspersoner som bara vill ta din frihet ifrån dig.
Känn. Bli arg. Reagera. Keps på.
Inget svarar på hur prioriteringar mellan undersköterskor och fritidsledare ska göras. Inte heller hur vi ska få fler att driva företag och hitta personal med rätt kompetens. Sådant förväntas du som väljare skaffa dig mer kunskap om på egen hand, om du verkligen bryr dig.
Är det inte rätt märkligt ändå?