Integrationsminister Erik Ullenhag presenterade i veckan den vitbok man låtit ta fram om den svenska statens övergrepp mot romer. Det är tung och skamlig läsning som berättar om de allra mest motbjudande delarna av det svenska folkhemmet. Avskyn, diskrimineringen och våldet mot det annorlunda.
Romer och resande har länge tillhört några av de mer utsatta grupperna i Sverige, övergreppen mot dem var delvis rasbiologiskt motiverade. Regeringens vitbok är värdefull på så sätt att man gjort en akademisk genomgång av sådant som tidigare sågs som enskilda berättelser och anekdoter. Det finns nu exempelvis svart på vitt bevis för att romer steriliserades som en medveten, rasbiologisk strategi.
Vitboken visar också hur många av fördomarna som ännu cirkulerar mot romer kommer ur myndigheternas behandling. Romer förvägrades mantalsskrivning, alltså en folkbokförd adress, och bostad. De stängdes också ute från skolor och arbetsplatser. På så sätt skapas bilden av gruppen som några som medvetet ställer sig utanför samhället. Romers problem med bostad, utbildning och arbete skylls på dem själva när det de facto var staten och myndigheter som i hög grad diskriminerade och förvägrade dem grundläggande demokratiska rättigheter som medborgare. Den som inte tillåts folkbokföra sig kan inte heller få tillgång till, för oss självklara, delar av samhället, som barnbidrag, pension och rösträtt.
Som Ale Lindgren, rom i Sverige sedan 50 år, säger i SN 25/3: "De tänkte inte på att vi var människor. De förstod inte att vi var samma kött och blod."
Det finns alltid problematiska aspekter med regeringar som ska utreda historien. När man väljer att lägga särskilda resurser på ett visst ämne väljer man delvis bort andra. Risken finns att dagsaktuell politik får styra över vad man prioriterar att lyfta fram historiskt. Det kan då vara bättre att låta fria akademin via universiteten sköta forskningen av historien.
Samtidigt väger ändå plikten för dagens styrande att konfrontera landets historia tyngre. Frågan om romernas situation behöver belysas och att regeringen tar initiativ är nödvändigt. Diskriminering mot gruppen förekommer fortfarande. I Sörmland finns exemplet med Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström som gjort flera problematiska uttalanden. Att staten i ett sådant läge går ut och erkänner sin roll är mycket viktigt. Skulden ska ligga där den hör hemma. Staten och makten ska inte få komma undan sitt ansvar till den kultur som än i dag utestänger romer.
Hanna Marie Björklund