Sveriges stora mottagande av flyktingar kommer delvis av det faktum att fler människor än någonsin tidigare kan resa mellan länder. Detta aktualiseras inte enbart när människor flyr krig utan även med personer som begår brott och uppehåller sig tillfälligt i olika länder. Flera svåra fall har gjort den här diskussionen allt mer akut. Den svenska polisen kan inte hantera fenomenet och staten står handfallen när det kommer till vilka lagar som gäller.
Ett exempel är de unga män som lever i gatugäng innanför Sveriges gränser men ej söker asyl här. De har inga identitetshandlingar, kan inte bevisa hur gamla de är eller var de kommer ifrån. De vill inte söka asyl utan håller sig medvetet undan myndigheterna, men uppehåller sig här och begår brott. Polisen kan inte göra något eftersom det inte går att lagföra dem om ålder ej kan bevisas.
Många har i debatten fört fram åsikten att vi måste stå fast vid rättsliga principer. Man ska inte utvisa människor till döden och man ska inte döma minderåriga om man ej kan bevisa deras ålder. Det är mycket riktigt viktiga principer. Vi har samtidigt nya sammanhang i dag som dessa principer måste kunna verka i. En värld där yrkeskriminella plötsligt kan resa fritt och uppehålla sig i andra länder på ett nytt sätt, innebär nya svåra utmaningar.
I debatten finner vi en grupp – driven av rasistiska fördomar och populism – som hävdar att svenska medier tystar ner brott som invandrare begår. Den andra sidan består av debattörer som menar att det är rätt och riktigt det som sker just nu, att så blir det om man följer principer. Den stora majoriteten medborgare står vid sidan av detta och känner i stället en växande ilska över att Sverige håller på att överge rättsstatens viktigaste princip. Att staten har en skyldighet att skydda människor från våld.
Det är ytterst allvarligt om en lag inte har legitimitet hos befolkningen för att den inte längre fungerar på nya brottslingar. Vi misstar oss om vi tror att den här typen av problem ytterst handlar om etnicitet eller ursprung. Civiliserat beteende är en fernissa för alla människor som måste upprätthållas i alla samhällen. Det finns ingen anledning att tro att vi inte hade haft gatugäng av svenska ungdomar om det hade varit vår stat som kollapsat.
Vi måste visa att vi kan värna rättssäkerheten för alla. Om vi nu har en helt ny grupp som begår brott, då behöver vi också nya eller uppdaterade lagar som förmår att möta dessa problem. Annars kommer staten Sveriges kanske viktigaste uppgift, att skydda sina innevånare, att misslyckas. Det skulle i sin tur få förödande följder för det samhälle vi lever i.
Hanna Marie Björklund