Flens kommun har länge brottats med ett stort utanförskap. Därför har kommunen tagit ett beslut om att ha som målsättning att halvera kostnaderna för försörjningsstöd till år 2017. Ett av förslagen från socialförvaltningen på hur detta ska gå till är att arbetslösa ska börja utföra oavlönat arbete på hyrda kolonilotter för att få försörjningsstöd.
Förslaget är förstås kontroversiellt. Det finns stora strukturella svårigheter på arbetsmarknaden, där en grupp står mycket långt ifrån sitt första jobb. En av de största utmaningarna för arbetsförmedlingen och socialtjänsten är exempelvis att hitta företag som vill ta emot praktikanter, trots att de får alla omkostnader betalda. Att Flens kommun nu väljer att prova denna metod med oavlönat arbete för att skapa arbetsvana bör ses i ljuset av dessa erfarenheter.
Det är långt ifrån självklart att metoden är bra, även om de ansvariga bakom menar väl. För det första måste man göra en noggrann utvärdering av huruvida forskning visar att människor verkligen kommer fortare in på arbetsmarknaden av att tvingas genomföra den här typen av arbete. Om det skapar relevanta erfarenheter.
För det andra måste man rannsaka sina principer. Vårt välfärdsystem kan vara ett riktigt lapptäcke. Vissa ersättningar är knutna till arbetslöshet och ska fungera mer som övergångsförsäkringar. Att dessa ställer vissa motkrav i form av ett visst antal sökta arbeten och liknande kan vara rimligt. Men det finns även socialbidrag, som ska fungera som en grundläggande trygghet, en sista inkomstlösning för den som verkligen inte har något annat alternativ.
Mellan 1885 och 1965 hade vi en lag om lösdriveri i Sverige. Den förbjöd människor att driva omkring utan uppehälle och arbete. Vad den i praktiken gjorde var att legitimera att staten tvingade människor in på institutioner och i tvångsarbete. Tankar tätt sammanknutna med rasbiologiska teorier om det rena folkhemmet. Vi får akta oss noga för att inte glida in mot dessa tankespår igen; att staten och det offentliga har rätt att kräva en viss typ av arbete i utbyte mot grundläggande välfärd.
En yttersta grundtrygghet som socialbidrag ska vara lika för alla och bör inte villkoras mot oavlönat arbete. Särskilt inte innan vi kan bevisa vetenskapligt att arbetet i sig gör skillnad. Däremot kan vi diskutera nivåer på ersättning. De svåra utmaningarna vi har på arbetsmarknaden får vi attackera från andra håll.
Hanna Marie Björklund