Lagstifta om kommunal beredskap för flyktingmottagande. Det menar Gunnar Hedberg (M) och Lars Stjernkvist (S) efter att de fått i uppdrag av regeringen att samordna ett ökande flyktingmottagande i Sverige.
Efter att ha rest runt i Sveriges kommuner är slutsatsen att viljan av att ta emot flyktingar finns. Inte bara av solidariska och humanitära skäl, utan också då man ser mottagandet som en viktig tillväxt- och utvecklingsfaktor. Trots detta är mottagandet av flyktingar i Sveriges kommuner orimligt obalanserat. Vissa gör en enorm insats medan andra endast tar emot ett fåtal. För att ge morötter åt kommuner som har ett stort mottagande finns en prestationsbaserad ersättning. I Sörmland har Eskilstuna, Flen, Katrineholm och Vingåker, som tagit ett stort ansvar, tagit del av denna ersättning. Det är ett system som fyller en funktion; kommuner som ser flyktingmottagande som en solidarisk handling, men också som en tillväxtmöjlighet, belönas. Tyvärr har det inte fungerat tillräckligt bra och det är det obalanserade mottagandet ett tecken på.
I en undersökning som Sveriges Television lät göra tidigare i år visar det sig att de kommuner som tar emot minst flyktingar oftast är borgerligt styrda, är rikare och har mindre hyresrätter än rikssnittet. Förmodligen väljer man att inte se möjligheterna med ett mottagande eftersom man har det välställt. Vissa menar att en tvingande lagstiftning är den enda lösningen, något som gör att kommunernas självbestämmande stryker på foten. Det kommunala självstyret ska värnas, att besluten tas nära där de ska gälla är viktigt. Ett tvång är inte motivationshöjande och gynnar inte kvaliteten på genomförandet, det känner nog de flesta till som blivit tvingade till något. Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting, menar att små kommuner har väldigt svårt att ordna bostäder över en natt med den bostadsbrist som är ett faktum. Det sätter fingret på det verkliga problemet – beredskapen.
Prognosen för asylsökande till Sverige i år är 70 000–80 000 personer. Inbördeskriget i Syrien tvingar människor på flykt, 160 000 människor har dött under tre år. 80 000 är en konkret siffra och med en rimlig samordning borde det inte vara ett problem. Sverige och alla våra kommuner ska naturligtvis uppvisa solidaritet och medmänsklighet.
Ett tvång är inte lösningen, däremot ett krav på beredskap hos kommunerna, och det är precis vad regeringens samordnare föreslår. Hedberg och Stjernkvist menar också att regionalt samarbete måste underlättas. Kommungränser kan lätt suddas ut något i de här frågorna och möjliggöra för samarbeten inom regioner.
Förslagen som har lagts fram skapar engagemang i rätt ände och ger bra förutsättningar för ett framtida bättre flyktingmottagande.