I förra veckan gjorde Barack Obama ett tredagarsbesök i Storbritannien. På presidentens schema stod bland annat 90-årsfirande av drottning Elizabeth II, diskussioner om terrorbekämpning och Nato-samarbetet. Framför allt handlade dock presidentens besök om att visa stöd till fortsatt brittiskt EU-medlemskap inför folkomröstningen den 23 juni.
Med en debattartikel i den brittiska dagstidningen The Telegraph levererade presidenten sitt försvarstal. Budskapet var tydligt: Både Storbritannien och de nära vänskapsbanden till USA står starkare om landet även i fortsättningen är en del av det europeiska samarbetet.
USA är för britterna en viktig allierad. De historiska, kulturella och politiska banden över Atlanten är starka. Liknande band har Storbritannien till andra engelskspråkiga länder och tillsammans utgör de anglosfären, ett viktigt begrepp för att förstå britternas komplexa relation till Europa. Från EU-skeptiska röster i debatten brukar ett starkare utbyte mellan dessa länder lyftas fram som en alternativ vision till europeisk integration.
Känslan av kulturell tillhörighet och identitet är givetvis svår att bemöta med rationella argument eller ekonomiska kalkyler, vilket det knappast råder någon brist på från kampanjen för att stanna i EU. När EU-kommissionen återkommande frågar hur många som definierar sig som européer i respektive medlemsland kammar britterna alltid hem sistaplatsen. Det bidrar till att många britter ser europeisk integration som avlägset och ett projekt för eliten.
Den emotionella dimensionen gör också frågan svår att hantera. Just därför är markeringen från USA:s president så viktig. Ett enat Europa står inte mot starkare brittiska band till USA och andra engelskspråkiga länder. Tvärtom. Banden över Atlanten kommer stärkas med frihandelsavtalet mellan EU och USA som snart blir verklighet, och liknande avtal med Australien ser ut att stå näst på tur.
Om britterna däremot röstar för utträde riskerar det att utlösa en dominoeffekt som kan få långtgående konsekvenser. Garanterat väntar ett svagare europeiskt samarbete och en svagare europeisk röst i världen. Samtidigt som de utmaningar vi står inför med klimatförändringar, flyktingkrisen och i säkerhetspolitiken skulle bli svårare att bemöta med ett delat Europa.
För svensk del kan konsekvenserna bli särskilt påtagliga. På den europeiska arenan är Storbritannien en nära medspelare. Få andra länder står så nära varandra i frågor som frihandel och utveckling av den inre marknaden. Brittiskt utträde skulle innebära en klar maktförskjutning till Sveriges nackdel.
Kampanjen för att stanna har enligt de senaste opinionsmätningarna vinden i ryggen, men det är fortsatt jämnt och opinionsläget kan ta en snabb vändning. Stöd från folkkära gestalter som Londons borgmästare Boris Johnson ger kampanjen för att lämna unionen ny kraft. Mycket kan förändras på två månader, men varningsorden om en försämrad relation med en nära allierad bör ge visst avtryck i opinionen.
Tobias Samuelsson