Det blir sista stora showen för USA:s president Barack Obama, den kanske mest klimat- och miljöengagerade på den posten hittills. Han började den stora klimatkonferensen i Paris med att utlova amerikanskt stöd till de fattigaste länderna, ett steg i rätt riktning. Risken är annars att vi får se ännu ett storslaget möte med goda viljor och svagt resultat.
Politiken är inte allsmäktig. Det går att enas om principer och vissa gemensamma åtaganden som att göra utsläpp dyrare. Men globala lösningar på klimathotet kräver att marknad och medborgare är huvudaktörer.
Sverige kan till stora delar vara fossilfritt om 15 år. Här finns en bred samsyn om miljö- och klimatnytta. Nyckeln till god global utveckling ligger likväl på andra håll. Ökar utsläppen i stater som Indien, Kina, USA och Ryssland blir Sveriges roll som klimatklassens ljus mindre intressant.
Smarta och nyskapande lösningar från ett litet land kan göra stor skillnad. Vi kan visa hur grön teknik ger bättre bostäder, hur smart skogsbruk gör god klimatnytta. Vi kan minska utsläppen från tung industri utan att knäcka värdefull produktion. Vi kan färdas smartare utan att behöva skrota den frihet som personbilen utgör. Vi kan mötas utan att behöva göra flyget till ett överklassnöje. Det blir inte lätt, men vem har sagt att stora framsteg kommer smärtfritt?
Dagens två svenska regeringspartier var i opposition främst upptagna med att kritisera Alliansregeringen för att den fokuserade på omvärldens åtaganden vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn 2009. Då var Sverige EU:s ordförandeland och dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt en viktig aktör. De stora utmaningarna finns i stora länder där stora industrier – med begränsat eller föga miljöengagemang – lyfter människor ur djup fattigdom. Har Miljöpartiet till slut upptäckt omvärlden i tid?
Att klimatnytta är en klok väg till högre levnadsstandard tar tid att övertyga om. Fortfarande finns det svenska partier som drar likhetstecken mellan antikapitalism, tillväxtmotstånd och miljöengagemang. Det är en säker biljett till att missa möjligheter och inkassera ökad fattigdom.
Regeringen deltar i Paris med två miljöpartistiska statsråd och en socialdemokratisk statsminister. De stora rollerna innehas av andra.
Världen behöver gå mot ett hållbart tillväxtfrämjande, där skadliga bekvämligheter kan ersättas av nyttiga. EU behöver i enighet agera för strategiskt samförstånd med andra, gärna USA. Det avgörande är att de stora utsläppsländerna kan ta en kortsiktig kostnad för långsiktig nytta. Det kräver att USA och Obama visar sig redo att ta svåra beslut, annars lär varken Kina eller Indien gå med på några större åtaganden. Även om Kina på senare har tid visat ett växande intresse för grön teknik och energiproduktion. Indien kan bli svårt att övertyga.
Konferensen i Köpenhamn var ett första elddop. Sex år senare prövas Barack Obamas klimatengagemang och globala ledarskap på allvar.