Ledare: Och nu, bah, avgår det ena språkröret

Det har varit och är en rejäl omställning för Miljöpartiet, från att vara regeringsparti till att nätt och jämnt klara riksdagsspärren. När ett parti lämnar regeringsmakten går så mycket av den invanda vardagen förlorad. Resurserna tvinar och folk byts ut. För Miljöpartiet är det förvisso en slags återresa till läget före regeringsåren, före den starka oppositionsperioden med Maria Wetterstrand och Peter Eriksson – och tillbaka till tidigt 2000-tal. 

Det var ju ett tag sedan. 

Därefter har MP vant sig att få den uppmärksamhet som regeringsdeltagande ger i olika frågor och framför allt de där partiet har ministerposten. Sju år i regeringsställning är en ganska lång tid för ett parti. Därför är den nygamla positionen som ett mindre oppositionsparti säkert obekväm. 

När nu Per Bolund – partiets ena språkrör – väljer att lämna sin roll, är det också ett epokskifte. Han var språkröret med längst regeringserfarenhet, och har gått i de skor som Gustav Fridolin lämnade efter sig – på gott och ont. Det har också varit en tid där Miljöpartiet stegvis har tappat utrymme i samhällsdebatten. Sedan avhoppet från koalitionsregeringen med Socialdemokraterna, i november 2021, har miljöpartisterna mest trampat vatten. En hyfsad slutspurt i valet 2022, inklusive lättrörliga stödröster, gjorde att krisen blev något mindre akut, men inte mer än så.

Båda språkrören har haft svårt att nå högre förtroendesiffror, vilket partiets valanalys har lyft som ett tydligt problem. MP får begränsat medieutrymme, trots eller på grund av viljan att vara det mest radikala partiet i miljöpolitiken. Arvet från regeringstiden har en begränsad attraktionskraft i opinionen. Dessutom har partierna i regeringsunderlaget – inte minst Sverigedemokraterna – valt ut MP till huvudmotståndare i allt från bensin- och dieselpris till energipolitik. 

Den som tar över efter Bolund har en uppförsbacke att traska i. Men blir det en man? 

På senare tid har det höjts röster inom MP om att bara ha en partiledare, ett språkrör. Grön Ungdom tycker så. Vi skrev om det på ledarplats i början av maj. Det här med språkrör är något helt eget för MP, men om en kvinna och en man i täten inte ger tillräcklig genomslagskraft kan det förstås skrotas. Trots att MP då blir som alla andra partier, med en uttalad ledare.

Det finns röster inom Miljöpartiet som hellre ser en partiledare i stället för två språkrör. I de sammanhangen har Europaparlamentariken Alice Bah Kuhnke lyfts fram som potentiell ny ledare.

Foto: Anders Ahlgren/SvD/TT

Den som förts fram tydligast som tänkbar partiledare är inte Bolunds kollega Märta Stenevi. Det är EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke. Hon är före detta kulturminister och ett känt namn också bortom de egna leden. 

Ett EU-val står för dörren 2024. MP har fyra mandat i Europaparlamentet att försvara. Där lär Bah Kuhnke vara ett stabilt förstanamn. Men vem vet, det alternativa är ju också ett av partiets arv. Kanske får MP för sig att bryta mönster igen, med en partiledare i Bryssel?