En infekterad fråga inom svensk partipolitik är den om anonyma partibidrag. I onsdags togs ytterligare ett steg då oppositionen skrev på Dagens Nyheters debattsida och förde fram ett nytt förslag på lagändring för att få till ett förbud, ett förslag de hoppas få med sig de borgerliga småpartierna på. Det är nämligen Moderaterna som in i det längsta hållit emot en ny tvingande lagstiftning.
I Sverige har vi partibidrag, vilket innebär att våra partier får sina mesta pengar från staten och skattebetalarna. I exempelvis amerikansk politik måste politikerna själva samla ihop pengar till sina kampanjer, vilket kan bli en dyr historia. Politiker som tagit emot stora summor pengar från både privatpersoner, företag och organisationer kan komma att stå i beroendeställning mot dessa och det kan så klart vara bekymmersamt. En tydlig lagstiftning skulle vara ett gott verktyg mot korruptionsrisker.
Däremot går det att invända mot att de här problembeskrivningarna tas upp i den svenska debatten. För när vänstern kritiserar Moderaternas motstånd till förbud och använder det för att misstänkliggöra, med antydningar om enorma summor pengar från enskilda företag så vet de själva att de överdriver ordentligt. Moderaterna tar inte emot pengar från företag sedan 1979 och sedan 2011 redovisas även alla bidrag från privatpersoner över 20 000 kronor. De "hemliga maktförhållanden" som antyds i debatten torde vara högst begränsade.
Valhemligheten är en viktig princip i en demokrati. Anledningen till att Moderaterna har försvarat anonyma bidrag är just att man som privatperson ska kunna ge pengar till ett parti utan att behöva tala om det, och därmed avslöja vad man röstar på. I ett så stabilt land som Sverige är det inte en känslig fråga på samma sätt som i de länder där regeringar kan förväntas leta upp och förfölja motståndare, men likväl en viktig princip. Man ska vara försiktig med att luckra upp demokratiska principer med argumentet "men här spelar det inte så stor roll för våra politiker vill oss väl".
Samtidigt måste vi förhålla oss till ett politiskt landskap där lobbying och avancerat påverkansarbete blir vanligare och där medborgare och medier kräver transparens. Moderaterna har redan vidtagit åtgärder för att ta udden av eventuella spekulationer men oppositionen ser inte ut att ge sig i frågan om lagändring. Det vore nog klokt av Moderaterna att vara öppna för förhandling. Både valhemligheten och öppenheten är bärande delar av den representativa demokratin.
Hanna Marie Björklund