Den svenska skolan har befunnit sig i en kris under så lång tid att dess bristfälliga kvalitet uppfattas som en självklarhet. Förändringar vad gäller för stora klasser, nivåkraven, läraryrkets status och mycket mer diskuteras flitigt men lite förändras i praktiken.
Den flyktingkris som vi befinner oss i sätter stor press på hela samhället och dess funktioner, inte minst skolan. Landets länsstyrelser går så långt som att peka ut den svenska skolan som den instans som kommer att påverkas mest av flyktingströmmarna. Södermanlands länsstyrelse uttrycker sin oro på följande sätt, "Om situationen fortgår under längre tid och ett kraftigt ökat antal ensamkommande barn kommer till länet blir situationen ohållbar". De kommuner som tar in störst andel flyktingar drabbas naturligtvis hårdast.
De konkreta åtgärderna som har tagits från regeringens håll är en 50-procentig höjning av schablonbeloppet för både flyktingar som kommer till kommunerna och för flyktingbarnens plats i skolan.
Det optimala lösningen hade varit om flyktingarna kunde fördelas jämt mellan kommunerna, men sådant är inte fallet. Flyktingar är människor och har rätt att bosätta sig var som i landet. Vi kommer att se ett fortsatt tryck på redan utsatta områden. Det finns därför behov av att prata om kommunala ersättningar som i högre grad är anpassade efter skolornas och elevernas behov, som exempelvis baseras på barnets ålder, språkliga förutsättningar och liknande.
Friskolor kan komma att spela en viktig roll i denna utmaning, om förutsättningarna är rätt. Andelen friskoleelever som når kunskapskraven ligger på 75 procent jämfört med kommunala skolor där endast 46 procent når kunskapskraven. Samtidigt konstaterar Skolverket att det är endast 0,8 procent av friskolornas elever som är nyanlända. I kommunala skolor ligger den siffran på 3,8 procent.
Det fria skolvalet innebär platsfördelning utifrån kötid, syskonförtur, tidigare studier i skolan eller närhetsprincipen. Det sistnämnda är det som brukar vara mest aktuellt och applicerbart på flyktingbarnens platsfördelning och också det som har bidragit till att fler skolor tar emot fler flyktingbarn. Friskolornas riksförbund föreslog i en artikel i Aftonbladet (8/10) ett undantag för flyktingbarn från det nuvarande kösystemet. Det framgår inte i vilken utsträckning detta skulle ske men skulle sannolikt bidra till att fler friskolor skulle ta emot fler flyktingbarn.
Alla lösningar som skulle hjälpa skolväsendet att klara mottagandet och ge barnen den start i Sverige de behöver är välkomna, men mycket finns kvar att göra. Ersättningsnivåerna bör anpassas efter skolornas behov och friskolorna bör omvärdera platsfördelningen ytterligare. Samtidigt bör kommunerna låta existerande friskolor växa och nya startas. Ett kommunalt veto mot en friskola är inte vägen att gå.
Viktoryia Khromchanka