Under de närmaste 20 åren kommer det att byggas ordentligt i Sörmland och Östergötland. Det är Ostlänken, det största transportinfrastrukturprojektet i modern tid som sätter igång och som kommer påverka regionen på djupet. Det ska byggas en dubbelspårig järnväg, från Järna, via Vagnhärad, Nyköping, Norrköping och slutligen Linköping. Det kommer ha en total kostnad på runt 40, 50 miljarder kronor, och då utan att ha räknat med de absurda budgetöverskridanden som infrastrukturprojekt ofta gör sig skyldiga till. Ostlänken kommer skapa en koppling från Stockholmsregionen och söderut längs ostkusten.
Frihetligt sinnade brukar alltid vara skeptiska mot stora statliga investeringar, men infrastruktursatsningar som järnvägar är ofta mer komplicerade än att man enkelt utifrån politisk bakgrund kan vara för eller emot. Investering och satsning på fungerande infrastruktur är på vissa nivåer en förutsättning för tillväxt och utveckling. Därför driver även näringslivsorganisationer krav på ökade satsningar i exempelvis infrastruktur, och därför skriker många av företagen i storstadsregionerna om den akuta bristen på bostäder. Ett mått av statlig investering är nödvändigt även för privat tillväxt.
Ostlänken kan komma att bli ett gott exempel på en sådan nödvändig investering. Kommunerna i Stockholmsregionen bråkar om vem som ska bygga nya bostäder eftersom folket på Lidingö inte vill få sin utsikt förstörd. Samtidigt möjliggör nya arbetsmetoder och nya växande företag mer flexibel arbetstid. Sörmland och Östergötland ligger med andra ord bra till för att ta emot fler invånare som reser inom storregionen. För städerna och kommunerna som ligger längs med den nya järnvägen kommer tillväxten bli påtaglig, enligt bland annat en ny rapport från Östsvenska handelskammaren.
Stora möjligheter och stora projekt innebär dock samtidigt stora utmaningar. Mycket pengar hanteras och måste bevakas så att de inte kommer bort i klantigt upphandlade affärer. Många människor kommer behöva anställas och rätt kompetens ska hittas. Städer och kommuner måste själva ha förberedd infrastruktur för att hantera ökad inflyttning, exempelvis vad gäller bostäder och förskoleplatser.
Det ställer krav på att makthavare som kommunpolitiker ska göra sin del av uppdraget och förmår att hantera de lokala utmaningarna i en av våra största satsningar inom transportinfrastruktur hittills. En annan viktig detalj är att det behövs lokala medier som kan granska hur de inblandade sköter sig samt engagerade medborgare som kan ifrågasätta och ställa sina makthavare till svars för hur dessa enorma summor skattepengar till slut förvaltas.
Hanna Marie Björklund