Dagens Inlägg utifrån i SN, av folkpartisten Stefan Krstic, tar upp en ekonomisk aspekt inom vänsterns politik som visat sig vara kontraproduktiv: att försöka göra fattiga rikare genom att göra rika fattigare. Krstic kommer här med en viktig kritik som diskuteras alltför sällan. Men det finns fler komponenter i den socialistiska samhällssynen som skapar fler problem än den löser. En av dem är det eviga orienterandet utifrån samhällsstrukturer.
De senaste dagarna har många debattörer gett sig in i debatter om rasistiska strukturers vara eller icke vara. Framförallt har debattörer hållit sig till någon av två väsensskilda motpoler. Antingen har de ansett att strukturer i samhället avgör allt individen gör och att inga uppfattningar som kan stärka dessa strukturer är välkomna att luftas. Eller också har de förnekat att samhällsstrukturer över huvud taget existerar. Båda dessa uppfattningar är djupt skadliga för debatten och orsakar ett obehagligt tonläge där vissa uppfattningar av sanningen blir ovälkomna.
En första stark push fick debatten genom reaktionerna på riksdagsledamoten Amineh Kakabavehs (V) debattartikel i Expressen (22/6). I sin debattartikel menar Kakabaveh att det är dags att ta till krafttag mot hederskultur bland muslimer och mot förorter där problemen är som värst.
Motståndet från vänstern lät inte vänta på sig. Bland annat skrev tre personer från Vänsterpartiets absoluta toppskikt i Aftonbladet under rubriken "Att peka ut förorten ökar bara splittringen" (3/7). Att peka ut någon specifik religion, kultur eller just förorten skulle bara bidra till att förvärra problemen, tydligen. Ännu tydligare var sociologerna Manijeh Mehdiyar (MP) och och Maimuna Abdullahi i sina repliker i Expressen (25/6), där de skriver att analyser likt Kakabavehs bara kommer att "cementera rasism och strukturell diskriminering".
Hederskulturen och dess utbredning i förorter är ett alldeles för viktigt problem för att ignorera med argumentet att sådan kritik skulle cementera strukturell diskriminering. Och den motsatta inställningen, att strukturer inte finns, är lika oresonlig. I torsdags skrev Svenska Dagbladets Per Gudmundsson en ledare (16/7), i vilken han slår fast att "föreställningen om strukturell rasism är farlig". Anledningen att många blev upprörda över Gudmundssons artikel var inte bara att han själv, personligen, av förklarliga skäl nog inte upplevt någon rasistisk diskriminering i Sverige. Det är också upprörande att han förringar andra människors känslor av att där finns ett mönster i hur de döms ut på grundval av sin hudfärg.
Samhällsstrukturer begränsar individen. Patriarkala strukturer, rasistisk diskriminering och andra mönster gör att individer enkelt faller in i roller som inte är bekväma och som leder till att människor begår sjuka handlingar gentemot varandra. Men den som inte kan diskutera problem med hederskultur eller peka ut problem som är specifika för just förorten kommer få svårt att bryta trenderna.