Carolina Falkholts verk Övermålning är tankeväckande. I den nya moderna högstadieskolan i Nyköping får det utmanande och provocerande inte synas. Ett sådant tankesätt är varken modernt eller nytt, men det kommer ideligen till uttryck i samhället. Målningen ska alltså täckas över.
När staten eller det offentliga beslutar att något inte får visas är det censur. Det gäller även konst. Den stora målningen utgör inget lagbrott på något sätt. Tvärtom kan den sägas vara en reaktion på lagbrott som könsdiskriminering, förtal och olaga hot. Det är upp till betraktaren att bedöma kärnan i budskapet.
Med lite lugnande distans till senvinterns stora konstdebatt i Nyköping har målningen ingalunda blivit mer kontroversiell, snarare mindre. Ett område där censuren historiskt sett ofta har varit aktiv är just moralfrågor. Makthavare – ofta kyrka och stat – har haft ett trängande behov av att begränsa folkets synfält. Den kvinnliga nakenheten är ännu i dag känslig i den officiella moralens ljus. Beslutet att täcka över Övermålning i den nya kommunala högstadieskolan faller inom detta historiska ramverk.
Vem bär ansvaret? Den som med högtidliga ord talar om konstnärlig frihet måste också i praktisk handling stå för detta. Var går gränsen? Utifrån vilka premisser utövas kommunal censur? För det här är inte samma sak som att bestämma färg på en soffa eller hitta tekniskt bästa ventilationslösning.
Genom att avgörandet lämnades till kommundirektören undvek politikerna att behöva ta ett eget beslut. Kommundirektören Erik Carlgren har fått nämndpolitikernas tysta acceptans för övertäckningen. Detta är alltså sanktionerat, men utan att ett politiskt beslut i sakfrågan har fattats. Åsiktsskillnaderna skär nämligen tvärs över blockgränserna. Det splittrar majoritet såväl som opposition. Ett val står för dörren, alla tassar försiktigt fram.
Tyst, jag ser på tv! som byrådirektör H K Bergdahl säger i Tage Danielssons klassiska Karl-Bertil Jonssons julafton. Övertäckningen görs för att invigningen av den nya skolan ska bli lugn. Det är ett prestigeprojekt av rang. Inget ska få störa i valrörelsen. Inga kontroverser. Är detta verkligen rimliga argument för ingrepp i konstnärlig frihet och yttrandefrihet? Är en målning som bland annat inbegriper en vagina, så pass moraliskt stötande att den inte får synas i skolmiljö? Det bör Nyköpingspolitikerna svara på.
Fördelen är att det går att ta bort en övertäckning. Inget är förstört. Om politikerna själva inte vågar ta ett beslut om verkets framtid finns en enkel lösning. Decentralisera makten över skollokalerna fullt ut. Låt elever, rektorer och övrig personal bestämma fritt över framtiden för konsten på – och bakom – väggarna.