Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S) ligger inte på latsidan när det kommer till att utfärda nya dekret till medborgarna om sunt leverne. Efter att ha gett sig på snuset och flaggat för sockerskatt gick han i förra veckan ut och varnade för att vi är för stillasittande och behöver röra på oss mer.
Wikström har lyckats att reta upp en imponerande mängd personer med sin aktivism. Men vissa har även dragit ut till hans försvar. En ledare i Dagens Industri menade i onsdags att ministern har rätt i att människor är för stillasittande, att övervikt är farligt, och att historien kommer ge honom rätt. Det finns nog definitivt de som frågar sig om det inte är bra ändå att vi har en minister som ivrigt försöker bekämpa ohälsa. Det finns ett samband mellan exempelvis övervikt och diabetes, borde vi inte påpeka det?
Hälsa är dock en svårare fråga än vad det ibland kan framställas som. Det är generellt inte bra för hälsan att vara överviktig. Men all övervikt innebär inte automatiskt dålig hälsa. Det finns även studier, som en ny norsk sådan, som tyder på att en viss övervikt inte behöver ge negativa följder för hälsan. En rad andra mått spelar också in - som huruvida man tränar eller inte. BMI, sättet att mäta vikt som oftast används i offentligheten, blir irrelevant om man är idrottsman och väger mycket men har god fysik. Dessutom kommer en individuell aspekt in, vissa personer kan leva med övervikt hela livet utan att må dåligt. Även i snusfrågan finns det goda anledningar att ifrågasätta Wikström och hans likars uttalanden.
Med andra ord: hälsa är inget absolut begrepp. Det finns inte en sanning som gäller för alla individer och man måste bestämma sig för vilka värden som man egentligen prioriterar högst. Därför finns det också risker med att staten ska börja utfärda budord kring vad medborgarna får och inte får göra i sin livsstil. Något som ger välbefinnande för den ena kanske inte passar den andra. Den största risken med den nya mer förbundsorienterade retorik som Wikström står för är om den börjar gå ut över medborgarnas lika rätt till välfärd. Att den som väger lite mer inte ska få samma rätt till vård. Det är en mycket farlig väg som vi inte får gå in på.
Att läkare och vården upplyser och stöttar medborgare i att prioritera sin hälsa och må bättre är självklart. Att politiker ska göra det är inte alls lika lämpligt. Staten borde fokusera på hälsofrågor som skulle göra verklig nytta för fler där den också har ett direkt eget ansvar. Som bättre arbetsvillkor i offentlig sektor. Därför kritiseras Wikström, inte för att omogna liberaler vägrar inse att det är onyttigt att röka.
Hanna Marie Björklund
här finns verkligen en konflikt mellan hela "no fat shame" rörelsen och den hurtiga sosse delen, individen måste ha rätt att välja
— Hanna M Björklund (@Hanna_mb) 12 maj 2016