Framtidsminister är en intressant konstruktion som leder tankarna mot 80-tal, silverkläder och en naiv bild av att politiken kan gå in och styra samhällets utveckling. Men trots detta finns det intressanta tankar från Kristina Persson (S), vår nya framtidsminister, vad gäller skatteväxling. Samtidigt som Socialdemokraternas stora problem är att de vägrar acceptera utveckling och förändring och helst vill cementera det mysiga folkhemmet för all framtid märks hos Persson ett frö av att se längre.
En av de större förändringarna i vårbudgeten är att ta bort den lägre arbetsgivaravgiften för unga, alltså höja skatten på deras arbete, för att i stället kunna finansiera sådant som bidrag och stödsystem. Systematiskt för betongvänstern med andra ord, från privata jobb till statlig praktik. Arbetsgivaravgiften är i sig något av vår hemligaste skatt på arbete. Den skrivs inte ut i lönekuvertet och den består dels av finansiering av välfärd, som pension, men även dels av en drygt tio procent stor allmän löneskatt som en gång i tiden såldes in för att betala avgiften till EU.
Samtidigt vet vi att våra kostnader för arbete är höga, jämfört med resten av EU och på så sätt att de kräver hög produktivitet från den som arbetar för att kalkylen ska gå ihop. De som är i en fas i livet då man ännu inte når upp till den produktiviteten, som ungdomar, har svårt att konkurrera. Vilket var anledningen till att den sänka arbetsgivaravgiften infördes. Näringslivet ser så klart alla höjda avgifter på arbete som ett hot och försöker streta emot, Svenskt Näringsliv kom nyligen med en rapport där de uppskattat antalet jobb som riskerar rationaliseras bort efter höjda avgifter till 19 000 stycken. Oavsett hur objektivt korrekt den siffran kan sägas vara så kommer en höjd avgift givetvis att göra skillnad för enskilda företag som har många anställda i den berörda gruppen.
På sikt finns det mycket som tyder på att vi bör försöka komma bort från att beskatta arbetade timmar så högt som vi gör. Skatteväxling är förvisso ett lurigt och ofta luddigt ord när det kommer från rödgrönt håll, eftersom de gillar att använda det för att höja skatten på vissa saker men inte sänka den motsvarande på något annat. Det var dock vad Persson faktiskt öppnade för att göra. Lägre skatt på löner och arbete, högre på exempelvis miljöfarlig produktion. Ett lägre skattetryck överlag vore önskvärt, men om nu S-styret vill omfördela skattebördan från det som är mer skadligt till det som är mindre så är det bättre än inget.
Hanna Marie Björklund